Late Heavy Bombardment (~4,1–3,8 Ga) bombade det inre solsystemet. Jordens dynamiska geologi raderade ut det mesta direkta beviset, men flera linjer kvarstår:
Överlevande bevis
- Månprov: Apollo/Luna-stenar visar impaktsmältåldrar klustrade vid 3,9–4,0 Ga. Månens statiska yta bevarar kraterarkiv.
- Jordiska impaktstrukturer: Vredefort (SA, 2,0 Ga), Sudbury (Kanada, 1,85 Ga) är post-LHB men bekräftar stora impakter. Äldre kratorer förutvecklade.
- Chockmetamorfosa drag: Sprängkoner, planära deformationsdrag i kvarts, högtryckspolymorfer (coesit, stishovit) i uråldriga terränger.
- Impaktsfärer och smältlager: Distala ejektaprodukter i arkeiska/paleoproterozoiska sediment (t.ex. Pilbara, Kaapvaal-kratoner).
- Radiometrisk datering: U-Pb på zirkon, Ar-Ar på impaktsmält begränsar tidpunkt.
- Geokemiska anomalier: Platinagruppselementanrikning (iridium, osmium) i uråldriga sediment.
- Dynamiska modeller: Nice-modell, planetesimaldriven migration förklarar LHB-utlösare; matchar kraterfördelning på Månen, Mars, Merkurius.
- Meteoriter: Kondriter, akondriter, järnmeteoriter provtar impaktorpoperationer.
Betydelse
LHB kan ha levererat flyktiga ämnen, format tidig jordskorpa och påverkat livets uppkomst. Pågående forskning förfinar tidpunkt, flöde och konsekvenser.
