Artemis-brist (SCID med leukopeni): Genetik, immunologi och behandling

Artemis-brist är en sällsynt autosomalt recessiv form av svår kombinerad immunbrist (SCID) orsakad av mutationer i DCLRE1C-genen (kromosom 10p). Artemis-proteinet är avgörande för V(D)J-rekombination – processen som genererar mångsidiga T-cells- och B-cellsreceptorer – och för DNA dubbelsträngsbrottreparation via icke-homolog ändåterförening (NHEJ).

Kliniska drag

• Djup T-cells- och B-cellslymfopeni (låg eller frånvarande)
• Återkommande, allvarliga infektioner (bakteriella, virala, svamp) från spädbarnsålder
• Utebliven tillväxt, kronisk diarre, hudutslag
• Ökad känslighet för joniserande strålning och cytostatika

Diagnostik

Nyföddscreening (TREC-analys) upptäcker låga T-celler. Bekräftelse: flödescytometri (CD3+, CD19+ antal), genetisk testning för DCLRE1C-mutationer.

Behandling

Hematopoetisk stamcelltransplantation (HSCT) från en matchad givare är kurativ. Bästa utfall med tidig transplantation (<3,5 månader) och reducerad intensitet konditionering. Genteknik (lentiviral vektor) är i kliniska studier. Stödjande behandling: immunglobulinersättning, antimikrobiell profylax, undvikande av levande vacciner.

Tidig diagnos via nyföddscreening förbättrar dramatiskt överlevnaden.