Vid Parkinsons sjukdom går kontrollen över muskelrörelserna gradvis förlorad på grund av brist på signalsubstansen dopamin, som behövs för att nervcellerna ska kunna kommunicera med varandra. Detta kan i sin tur påverka musklerna i ansiktet – en samling symtom som gemensamt kallas hypomimi.
Hypomimi kallas även för ansiktsmaskning (facial masking) enligt Michael J. Fox Foundation for Parkinson's Research. Begreppet syftar på att ansiktet blir betydligt mindre uttrycksfullt än vanligt, vilket kan göra att personen framstår som oengagerad eller distanserad, trots att känslorna finns kvar inombords.
Enligt Mayo Clinic är hypomimi en del av de symtom som orsakas av förlusten av så kallade automatiska rörelser – rörelser vi vanligtvis gör utan att tänka på dem. I ansiktet rör det sig bland annat om att blinka och le. Andra exempel på automatiska rörelser är de naturliga armsvingarna när man går.
Enligt Merck Manuals kan personer med hypomimi med tiden utveckla ett helt uttryckslöst och stirrande ansikte, ofta med lätt öppen mun och ögon som sällan blinkar. Detta kan påverka både kommunikationen med omgivningen och hur personen uppfattas socialt.
Merck Manuals uppmärksammar en viktig detalj: hypomimi kan antingen misstolkas som depression, eftersom det stela ansiktet kan likna nedstämdhet, eller tvärtom leda till att en verklig depression hos en person med Parkinsons sjukdom förbises. Det är därför viktigt att både anhöriga och vårdpersonal är uppmärksamma på personens faktiska psykiska mående.
Enligt Medline Plus kan flera andra symtom drabba ansiktsområdet hos personer med Parkinsons sjukdom. Dessa inkluderar sväljsvårigheter, ökad salivavsöndring som kan leda till dregel, skakningar (tremor) samt förändringar i talet, som ofta blir svagare och mer monotont.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online