Ett tic, ofta kallat nervöst tic, är en plötslig, snabb och återkommande rörelse eller ett ljud som är svårt att undertrycka eller kontrollera – ungefär som en hosta eller en omedveten blinkning. Tics kan se ut som ett nervöst beteende och delas in i två huvudkategorier: motoriska tics, som innebär rörelser, och vokala tics, som innebär ljud.
Enligt Kids Health upplever upp till 25 procent av alla barn ett tillfälligt tic någon gång före 18 års ålder. Många tics börjar som en nervös vana, och de flesta försvinner av sig själva utan någon form av behandling. Tillfälliga tics är alltså mycket vanliga och oftast helt ofarliga.
Vokala tics: Vanliga exempel är harklingar, hosta, snörvlingar samt väsande eller andra ljud från halsen.
Motoriska tics: Hit hör axelryckningar, blinkningar, läppbitning, ryckningar i huvudet, rynkningar av näsan samt grimaser i ansiktet.
För de flesta enkla och övergående tics är den bästa behandlingen – särskilt hos barn – helt enkelt trygghet och lugn. Att ständigt påpeka eller ägna mycket uppmärksamhet åt ticit gör det ofta värre. Stress och trötthet kan dessutom förstärka tics, vilket gör att god sömn och minskad stress ofta hjälper.
Om ticit är särskilt besvärande kan läkemedel, exempelvis bensodiazepiner, vara till hjälp. Dessa verkar genom att blockera signalsubstanser som tros bidra till tics. Vid mer uttalade besvär, exempelvis vid Tourettes syndrom, kan även beteendeterapi såsom habit reversal training (HRT) rekommenderas.
Kontakta vården om ticsen är långvariga, förvärras, stör vardagen eller åtföljs av andra symtom. En läkare kan hjälpa till att fastställa orsaken och föreslå lämplig behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online