Beers-kriterierna är en lista över läkemedel som inte rekommenderas för äldre vuxna på grund av risken för allvarliga biverkningar. Kriterierna har antagits i stor utsträckning av vårdpersonal världen över och betraktas som guldstandarden för att säkerställa en säker användning av receptbelagda läkemedel hos äldre patienter.
Kriterierna utvecklades ursprungligen av doktor Mark H. Beers år 1991 och har uppdaterats flera gånger sedan dess. De bygger på en omfattande granskning av det vetenskapliga underlaget gällande läkemedels effekt och säkerhet specifikt för den äldre populationen.
Beers-kriterierna delar in läkemedel i två huvudkategorier:
PIM-läkemedel är preparat som bör undvikas hos äldre vuxna på grund av en hög risk för biverkningar. Exempel på sådana läkemedel inkluderar:
– Lugnande antihistaminer (t.ex. Benadryl)
– Antikolinergika (t.ex. Levsin, Detrol)
– Bensodiazepiner (t.ex. Valium)
– Digoxin
Denna kategori omfattar läkemedel som kan användas hos äldre vuxna, men som kräver noggrann övervakning för att garantera säkerheten och undvika potentiella biverkningar. Exempel inkluderar:
– ACE-hämmare
– NSAID-preparat (t.ex. ibuprofen, naproxen)
– Diabetesläkemedel
– Opioida smärtstillande medel (t.ex. hydrokodon, oxikodon)
Det är viktigt att komma ihåg att Beers-kriterierna inte är avsedda att användas som en strikt uppsättning regler, utan snarare som ett stödverktyg som hjälper vårdpersonal att fatta välgrundade beslut om vilka läkemedel som passar bäst för varje enskild äldre patient. Beslutet att förskriva ett läkemedel som finns med på listan ska alltid grundas på patientens individuella situation, diagnos och övergripande hälsotillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online