Kommunikation för döva: teckenspråk, avläsning och andra metoder

Många döva människor kommunicerar med hjälp av teckenspråk, medan andra förlitar sig på avläsning, alltså att läsa av andras läppar. I situationer där kommunikationen är extra svår kan döva helt enkelt skriva lappar för att göra sig förstådda. Här går vi igenom de vanligaste kommunikationsmetoderna samt deras fördelar och begränsningar.

Former av teckenspråk

I USA är amerikanskt teckenspråk (ASL) den vanligaste formen av teckenspråk. ASL har sin egen grammatik och meningsbyggnad och skiljer sig kraftigt från talad och skriven engelska. Vissa döva använder andra varianter, till exempel tecknad engelska (Signed English), som ligger närmare talad engelska. I andra länder används egna former av teckenspråk – i Sverige är det till exempel svenskt teckenspråk, som är ett fullvärdigt språk med egen grammatik.

Fördelar med teckenspråk

Teckenspråk är det vanligaste kommunikationssättet inom dövgemenskapen. Döva som arbetar eller studerar tillsammans med andra döva kan därför ofta tycka att det är lättare och mer naturligt att kommunicera med teckenspråk än med avläsning.

Begränsningar med teckenspråk

Många hörande personer kan inte teckenspråk, och vissa döva kan det inte heller. Det innebär att döva kan stöta på problem i situationer där motparten saknar kunskaper i teckenspråk, till exempel i butiker, på myndigheter eller i möten med främlingar.

Fördelar med avläsning

Avläsning, som också kallas läppavläsning, gör det möjligt för döva att förstå hörande personer som inte använder teckenspråk. Genom att följa läpparnas rörelser när någon talar, samt tolka ansiktsuttryck och kroppsspråk, kan döva fånga in vad som sägs. Vissa upplever att de på det sättet lättare kan delta i vardagen och i ett samhälle som till stor del bygger på talat språk.

Begränsningar med avläsning

Avläsning är svårt och tröttande, och många upplever det som mycket ansträngande att hålla på under längre perioder. Dessutom lär sig många döva som använder avläsning också att tala själva, medan personer som inte kan tala inte har den möjligheten – de behöver därför fortfarande använda teckenspråk eller andra sätt att uttrycka sig, till exempel att skriva.