Tularemi, i Sverige ofta kallad harpest, är en bakteriell infektion som orsakas av bakterien Francisella tularensis. Sjukdomen sprids till människor via kontakt med smittade djur, förorenat vatten eller jord. Här förklarar vi hur smittan sker, vilka symtom du bör känna igen och hur du bäst skyddar dig.
Vad är tularemi?
Tularemi är en zoonos – en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. I Sverige förekommer den framför allt i de norra delarna av landet, där den är känd under namnet harpest eftersom den ofta sprids via harar och andra smågnagare.
Hur smittar tularemi?
Smittan kan ske på flera olika sätt:
- Direktkontakt med smittade djur: Hantering av harar, kaniner, gnagare eller vissa rovdjur – särskilt kontakt med deras blod, vävnader eller päls – kan leda till infektion.
- Insektsbett: Fästingar och bromsar kan överföra bakterien till människan.
- Inandning: Förorenat damm eller aerosoler, exempelvis vid hantering av hö eller i laboratoriemiljö, kan orsaka lungform av sjukdomen.
- Föda och vatten: Att dricka förorenat vatten eller äta otillräckligt tillagat kött från smittade djur kan ge mag-tarmbesvär.
Så utvecklas infektionen i kroppen
När bakterien kommit in i kroppen drabbar den främst huden och lymfsystemet. Beroende på smittväg uppstår olika former av tularemi:
- Ulceroglandulär tularemi – den vanligaste formen. Bakterien tränger in via ett sår i huden och orsakar ett litet sår (ulcus) på smittstället, tillsammans med svullna och ömma lymfknutor i närheten.
- Okuloglandulär tularemi – smittan sker via ögats slemhinna och ger inflammation samt svullnad i ögat.
- Orofaryngeal tularemi – bakterien tas upp via munhåla och svalg, vilket kan ge halsflussliknande besvär, faryngit eller munsår.
- Tyfoid tularemi – den allvarligaste formen, där bakterien sprider sig med blodet och angriper flera organ. Ger hög feber, frossa och kraftig allmän svaghet.
Vanliga symtom
Symtomen varierar beroende på smittväg men kan bland annat vara:
- Feber och frossa
- Muskel- och ledvärk
- Huvudvärk
- Trötthet och allmän svaghet
- Svullna lymfknutor
- Hudsår vid smittstället
- Ögonirritation
- Halsont
- Buksmärtor och diarré
Inkubationstiden ligger oftast mellan tre och fem dagar, men kan variera från några dagar upp till två veckor efter smittotillfället.
Behandling
Tularemi behandlas med antibiotika, exempelvis streptomycin, gentamycin eller doxycyklin. En tidig diagnos och snabb behandlingsstart är avgörande för att undvika allvarliga komplikationer. Kontakta vården om du misstänker att du blivit smittad – särskilt om du nyligen haft kontakt med vilda djur eller fått insektsbett i ett område där sjukdomen förekommer.
Så skyddar du dig mot smitta
- Undvik direktkontakt med vilda djur, särskilt harar, kaniner och gnagare.
- Använd handskar och skyddskläder när du hanterar döda djur eller styckar vilt.
- Drick inte vatten från okända källor och bada inte i potentiellt förorenat vatten.
- Tillaga alltid kött – särskilt viltkött – ordentligt innan du äter det.
- Använd insektsmedel och täckande kläder i områden med många fästingar och bromsar, och kontrollera huden efter vistelse utomhus.
Kom ihåg: Sök vård omgående om du misstänker tularemi eller har varit i kontakt med möjliga smittkällor. Ju tidigare du får rätt diagnos och behandling, desto mindre blir risken för allvarliga besvär.
