Optiker ordinerar prismor i glasögon och kontaktlinser till personer med många olika typer av synbesvär. Oftast handlar det om muskulära tillstånd där ögonen inte samarbetar som de ska – då kan prismor lindra den ansträngning och trötthet som följer med. Även personer med partiell synfältförlust, exempelvis i det perifera sektorn, kan ha nytta av prismornas ljusbrytande egenskaper.
Standardprismor har en pyramidform, medan prismorna i glasögon och kontaktlinser har en mer konisk form. En prismas "apex" (topp) utgörs av linsens tunnaste kant, medan "basen" är dess tjockare, plana kant. En lins med prisma får därför en något rundad överkant. När ljuset träffar den rundade kanten bryts det och lämnar linsen på andra sidan i en ny vinkel.
Optiker ordinerar prismor för att behandla vissa ögonfel som hindrar ögonen från att arbeta tillsammans. Så kallade "fixationsdispariteter", alltså muskelobalanser, gör att ögonen dras åt olika håll när personen försöker fokusera på något. Ett öga kan till exempel riktas uppåt medan det andra rör sig nedåt. Sådana obalanser skapar extra påfrestning och trötthet i ögonen.
Det sätt på vilket prismorna bryter ljuset lurar hjärnan att tro att ögonen arbetar ihop. På så vis lindras symtomen vid muskelobalansen och belastningen på ögonen minskar.
Prismor ordineras oftast för att behandla diplopi, som vanligen benämns dubbelseende. Vissa personer med diplopi ser två separata bilder som hjärnan måste sammanfoga till en enda bild. Andra ser en enda, suddig bild, medan ytterligare andra har ett öga som bara uppfattar platta bilder i stället för tredimensionella.
Prismor kan korrigera dessa olika former av dubbelseende genom att bryta ljuset så att bilderna ompositioneras till en enda, skarp bild. Prismor fungerar dock bara vid lindrigt dubbelseende – svårare fall kräver ofta kirurgi för att reparera de skadade ögonmusklerna.
Specialglasögon med prismor har också hjälpt personer med homonym hemianopsi, ett tillstånd där hälften av synfältet går förlorat, vilket ger en blind fläck i det perifera synfältet. Optikern monterar då plastprismor på den övre och undre kanten av en av glasögonens linser. Ljus från den blinda ytan träffar ena sidan av prismat, bryts och når ögat – på så sätt återställs bilder som annars skulle gå förlorade.
Prismor mäts i enheten dioptri och beräknas med Prentices regel: prismats styrka motsvarar avståndet i centimeter multiplicerat med linsens dioptriska styrka. För en enklare och mer exakt bestämning använder optiker dock oftast en manuell eller automatisk lensmeter för att fastställa rätt prismapreskription.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online