Biokompatibelt bläck används ofta i färgade kontaktlinser. Eftersom bläcket kommer i direktkontakt med eller alldeles nära ögat är det avgörande att det inte är giftigt för levande celler. Ethox Life Sciences Division rekommenderar flera tester för att verifiera att bläcket verkligen är biokompatibelt och fritt från skadliga ämnen som kan påverka cellerna i och runt ögat.
OBS: Dessa provningar kräver erfarenhet av laboratoriearbete. Kontakta en laboratorieprofessionell om du inte har tillräcklig erfarenhet.
Använd metoden ”Direktkontakt (ISO 10993-5)”. Placera bläcket i en petriskål och se till att det kommer i direktkontakt med det cellskikt som ska testas. Låt provet stå i 24 timmar. Undersök därefter cellerna i mikroskop och leta efter morfologiska förändringar, till exempel minskad celldensitet eller cellsprängning (lys), orsakade av testmaterialet.
Använd marsvinsmaximeringsmetoden (”Guinea Pig Maximization Method”, ISO 10993-10). Detta test, även känt som GPMT, innebär att Freunds kompletta adjuvans (FCA) injiceras, följt av en enda applicering av det ämne som ska testas. Du kan också välja att arbeta med hudextrakt. Vänta två veckor innan du utvärderar om några förändringar har uppstått.
Utför testet ”Primär hudirritation (ISO 10993-10)”. Applicera bläcket som ett plåster på intakt och/eller skrapad hud. Vänta minst två till tre veckor innan du kontrollerar hudextraktet efter tecken på irritation, exempelvis rodnad eller svullnad.
När samtliga tre tester visar att bläcket saknar toxiska effekter kan det bedömas som biokompatibelt och lämpligt för användning i kontaktlinser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online