För många arbetstagare är skyddsglasögon en lika självklar del av arbetsklädseln som slipsen och portföljen är för kontorsanställda. Ändå uppskattar National Eye Institute att korrekt användning av skyddande glasögon skulle kunna förebygga hela 90 procent av alla ögonskador på arbetsplatsen. Oavsett om du tillverkar skyddsglasögon, kräver att dina anställda bär dem eller har blivit tillsagd av din chef att skaffa ett par – gäller standarderna för skyddsglasögon även dig.
Ny teknik och förändrade arbetsförhållanden skapar ständigt behov av uppdaterade säkerhetskrav. Den ideella organisationen ANSI, American National Standards Institute, ansvarar för många säkerhetsstandarder, däribland de som gäller skyddsglasögon. Standarden American National Standard for Occupational and Educational Eye and Face Protection Devices, eller ANSI Z87.1-2003, beskriver de specifika kriterierna för både receptbelagda och icke-receptbelagda skyddsglasögon. Det är myndigheten OSHA, Occupational Safety and Health Administration, som ser till att standarden efterlevs.
ANSI har olika krav beroende på typ av skyddsutrustning för ögonen. Icke-receptbelagda skyddslinser har inget minimikrav på tjocklek, till skillnad från receptbelagda linser. Bågarna, oavsett om de är av metall eller plast, måste klara tester för hög massa och hög hastighet. Linserna finns antingen klara eller tonade – många sportsolglasögon uppfyller exempelvis ANSI-standarderna.
ANSI Z87.1-standarderna delar in skyddslinser i två kategorier: grundläggande slagfasthet (basic impact) och hög slagfasthet (high impact). Linser med grundläggande slagfasthet är oftast tillverkade av CR-39, en resin som ofta används för receptbelagda linser. De måste ha en tjocklek på minst 3 mm i linsens centrum samt klara ett så kallat fallkultest med en 1 tum stor kula. Glas används sällan eftersom materialet har dålig slagfasthet.
Linser med hög slagfasthet genomgår tester för både hög massa och högt tryck. Endast två lensmaterial kvalificerar sig för denna kategori: polykarbonat och Trivex. Båda kräver en centertjocklek på 2 mm. Polykarbonat är det vanligaste materialet för både receptbelagda och icke-receptbelagda skyddsglasögon tack vare sitt utmärka motstånd mot stötar.
Skyddsglasögon som uppfyller ANSI-standarderna ska vara tydligt märkta. All skyddsutrustning för ögonen måste permanent märkas med tillverkarens namn och "Z87". De flesta icke-receptbelagda skyddsglasögon har linser och skänklar som inte kan tas bort, vilket innebär att ANSI endast kräver en märkning någonstans på glasögonen. Receptbelagda skyddsglasögon har däremot många utbytbara delar, och därför ska varje enskild del ha en permanent märkning. Bågarna ska vara försedda med tillverkarens namn och "Z87-2" på bothällen och på båda skänklarna. Linserna ska märkas med "Z87" vid grundläggande slagfasthet eller "Z87+" vid hög slagfasthet, tillsammans med linstillverkarens stämpel. Sidoskydd ska visa tillverkarens märke samt "Z87".
Syftet med ANSI:s standarder för skyddsglasögon är att minska antalet ögonskador på arbetsplatser. Enligt National Institute for Occupational Safety and Health behöver cirka 2 000 amerikanska arbetstagare per dag medicinsk vård för arbetsrelaterade ögonskador. Trots detta saknar många små och medelstora arbetsgivare ett strukturerat program för ögonskydd. Arbetsgivare som följer ANSI-standarderna drabbas av färre arbetsskador och förlorar färre arbetsdagar – något som gynnar både medarbetarnas hälsa och företagets produktivitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online