Högbrytningsglas, även kallade high index-glas eller glas med högt brytningsindex, är specialtillverkade glasögon som är designade för att vara tunnare och lättare än vanliga glas. De används ofta av personer med synfel som normalt skulle kräva starka och tjocka glas.
Glasögon fungerar genom att böja ljuset in i ögat. Ju mer närsynt eller långsynt en person är, desto starkare brytkraft krävs av glasen. Traditionellt sett gäller också att ju starkare glasen är, desto tjockare blir de – vilket både påverkar utseendet och vikten av glasögonen.
Begreppet "index" syftar på det så kallade brytningsindexet när det handlar om högbrytningsglas. Brytningsindexet beskriver hur mycket ljus böjs när det passerar genom ett material och påverkas av materialets typ och egenskaper. Ett högre index innebär att ljuset böjs mer effektivt, vilket gör att samma synkorrektion kan uppnås med ett tunnare glas.
Högbrytningsglas tillverkas av moderna material som böjer ljus betydligt mer effektivt än vanlig plast eller glas. Medan standardplast har ett brytningsindex på cirka 1,50 finns högbrytningsglas med index 1,67 eller till och med 1,74. Resultatet blir märkbart tunnare kanter, särskilt vid starka styrkor.
Högbrytningsglas är tunnare och lättare än traditionella glas. Det ger ett bättre utseende eftersom den klassiska "flaskbotten-effekten" minskar, och den lägre vikten gör glasögonen bekvämare att bära under längre perioder. För många är detta skillnaden mellan glasögon man undviker och glasögon man gärna bär varje dag.
Högbrytningsglas tenderar att reflektera mer ljus och därmed orsaka mer blänk än vanliga glas. Därför rekommenderas oftast en antireflexbehandling (AR-behandling), som minskar reflexerna och gör bland annat nattkörning betydligt bekvämare. Behandlingen skyddar dessutom glaset och gör det lättare att hålla rent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online