1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Så här undersöker man skador på synnerven

Synnerven är en sträng av nervvävnad som löper mellan ögat och hjärnan. Den består av miljontals celler vars uppgift är att fånga upp de elektriska impulserna från näthinnan och överföra dem till hjärnan för tolkning. När för många av dessa nervceller slutar fungera uppstår en skada på synnerven. Flera olika faktorer kan ligga bakom en sådan skada, och för att identifiera den specifika orsaken krävs olika typer av undersökningar.

Börja med anamnes och symtombedömning

1. Kartlägg din familjs sjukdomshistoria

Ta reda på om skador på synnerven förekommer i släkten. Sammanställ en komplett sjukdomshistorik för dina föräldrar, far- och morföräldrar samt syskon. Detta underlättar för läkaren att bedöma möjliga samband mellan ärftlighet och skador på synnerven.

2. Var uppmärksam på symtomen

Typiska tecken på skada på synnerven är att ljus uppfattas som mörkare eller dämpat samt att synfältet minskar. Vissa personer får också svårt att urskilja detaljer i det de ser på.

3. Boka en grundlig ögonundersökning

Be om en fullständig ögonundersökning för att avgöra om det finns tecken på skada på synnerven. Om så är fallet kan ett eller flera av följande specialiserade tester hjälpa till att fastställa den exakta orsaken.

Möjliga orsaker till skador på synnerven

Skador på synnerven kan bero på flera olika tillstånd, bland annat hjärntumör, glaukom (grön starr), metanolförgiftning, multipel skleros (MS), optisk neurit, orbitalt lymfangiom, papillödem, hypofystumör, stroke eller temporalisarterit. Skadan kan också orsakas av intag av giftiga ämnen, optisk neuropati, strålbehandling eller trauma mot huvudet och ögonen.

Tester som identifierar orsaken

4. Tonometri

Ett tonometritest mäter det intraokulära trycket, alltså trycket inuti ögat. Undersökningen kan utföras med aplnationstonometri, elektronisk indentationstonometri, pneumotonometri eller Schiötz-tonometri. Samtliga metoder använder en mekanism som försiktigt plattar till hornhinnan för att kunna mäta trycket.

5. Polarimetri

Vid polarimetri används laser för att identifiera förändringar i ljusets riktning inom ögats nervfibrer. Graden av förändring ger ofta en bild av tjockleken på näthinnefibrerna, vilket kan kopplas till skador på synnerven.

6. Optisk koherenstomografi (OCT)

OCT använder en laser för att mäta fördröjningen mellan när ljusreflektionen uppstår och när den når näthinnan. Undersökningen fastställer nervfiberns tjocklek, vilket i sin tur visar hur lång tid det tar för ljuset att tränga genom vävnaden.

7. Heidelberg-retinaltomografi (HRT)

Denna teknik använder en laser för att analysera synnervens yta. Metoden kan upptäcka även de minsta förändringar på ytan, vilket kan signalera att en nervskada är på väg att utvecklas.

8. Kortvågstestning

Genom kortvågstestning (blå-gul perimetri) kan läkaren bedöma hur mycket av det perifera seendet som gått förlorat. Detta är en av de tidigaste indikationerna på glaukom och kan därför bidra till att förebygga skador på synnerven innan de hunnit uppstå.

9. Visuellt framkallade potentialer (VEP)

VEP-testet mäter hastigheten med vilken nervimpulser leds längs synnerven. Undersökningen är särskilt värdefull för att identifiera fall av optisk neurit, en inflammation i synnerven som ofta hänger samman med multipel skleros.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online