Flera olika tillstånd kan orsaka att ögonfransar faller av, ett tillstånd som medicinskt kallas madaros. Vissa problem är lokaliserade enbart till ögonlocket, medan andra beror på sjukdomar i resten av kroppen. Både ålder och kön kan dessutom påverka risken för fransförlust. Har du märkt att dina fransar tunnats ut eller fallit av är det klokt att boka tid hos en ögonläkare, som kan påbörja en utredning och ta reda på vad som ligger bakom besvären.
Blefarit är en inflammation i ögonlockskanterna som kan leda till fransförlust och som diagnostiseras av ögonläkare. Tillståndet orsakas oftast av bakterier eller av problem med de talgproducerande körtlarna i ögonlocken. Behandlingen består vanligtvis av varma kompresser, noggrann rengöring av ögonlocken och ibland antibiotikasalva. Eftersom blefarit är kroniskt och kan återkomma när som helst är en god daglig ögonlockshygien avgörande för att hålla besvären under kontroll.
Alopecia areata är en autoimmun sjukdom där immunsystemet angriper kroppens egna hårsäckar, vilket gör att håret lossnar. Avfallet kan begränsas till hårbotten, men det kan även omfatta all kroppshår – inklusive ögonfransarna. Håret kan växa ut igen, men under sjukdomens gång riskerar det att falla av på nytt. Det finns idag ingen botande behandling för alopecia areata. Vissa preparat kan stimulera hårväxt, men de kan inte förhindra att ytterligare hår förloras.
Personer som lider av trichotillomani känner ett starkt tvång att rycka ut hår från huvudet och andra kroppsdelar, däribland ögonfransarna. Tillståndet tros ha en genetisk komponent, men en kemisk obalans i hjärnan kan också spela roll. Trichotillomani går ofta igenom generationer i en familj och kan bli ett livslångt problem. Behandlingen kombinerar vanligtvis psykoterapi med läkemedel, exempelvis antidepressiva. Även om behandlingen kan ge goda resultat initialt finns risk för återfall.
Använder du ögonskugga, eyeliner eller mascara kan dessa produkter ligga bakom fransförlusten. En vanlig orsak är en allergisk reaktion mot själva sminket, mascaran eller sminkborttagaren – i sådana fall kan ett byte till hypoallergena produkter lindra problemet. Vattenfast mascara är en annan bov: eftersom den är svårare att ta bort krävs mer gnuggande och ryckande vid rengöringen, vilket belastar fransarna mekaniskt. Dessutom skadar det fransarna att låta mascaran sitta kvar över natten, vilket kan få dem att brytas av och falla ut.
Även sjukdomar i kroppen i övrigt kan orsaka fransförlust. Hypothyreos, det vill säga en underaktiv sköldkörtel, kan ge upphov till ett allmänt håravfall som även drabbar ögonfransarna. Patienter som behandlats för cancer med kemoterapi eller strålning kan också tappa fransar; håravfallet är dock ofta tillfälligt, och både hår och fransar brukar växa ut igen efter avslutad behandling. Naturligt åldrande och hormonella förändringar, exempelvis i samband med menopaus, kan ytterligare bidra till tunnare fransar.
Ögonläkaren kan inleda utredningen av din madaros, men en komplett utredning kan även innefatta andra vårdgivare, som hudläkare eller psykolog och psykiater. Det kan därför dröja innan den slutgiltiga diagnosen står klar. Under tiden finns flera sätt att hantera fransförlusten i vardagen, till exempel att använda konstgjorda fransar eller en ögonpenna för att definiera ögonlockets kant. Oavsett orsak är det viktigaste steget att söka professionell hjälp i tid, så att rätt behandling kan sättas in.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online