Därför använder optikern en spegel i det lilla synundersökningsrummet

Därför används speglar i optikers små synundersökningsrum

Ett optikerrum för synundersökning är ofta litet – och det med god anledning. Rummet behöver vara mörkt och ha en kontrollerad miljö för att synmätningen ska bli korrekt. Samtidigt gör den lilla ytan det svårt för optikern att röra sig fritt och testa patientens syn från olika avstånd, vilket normalt kräver cirka fem till sex meters avstånd mellan patient och synkarta.

För att lösa detta problem använder sig optiker ofta av en spegel. Spegeln skapar en optisk förlängning av rummet: när synkartan reflekteras i spegeln tillryggalägger ljuset dubbla rumslängden, vilket innebär att patienten i praktiken betraktar kartan från ett betydligt längre avstånd än vad rummet fysiskt tillåter.

Så går synmätningen till

1. Spegeln placeras i ena änden av undersökningsrummet, mittemot optikerns arbetsplats.
2. Patienten sitter vänd mot spegeln, medan optikern sitter vänd mot patienten.
3. Optikern belyser synkartan, som hänger på väggen bakom patienten.
4. Ljuset från synkartan reflekteras i spegeln och når sedan patientens ögon.
5. Patienten läser av bokstäverna eller symbolerna på den reflekterade kartan, samtidigt som optikern observerar ögonrörelser och svar.

Tack vare spegeln kan optikern bedöma patientens syn på ett korrekt effektivt avstånd, trots att båda parter sitter stilla i ett litet rum. Detta gör det möjligt att noggrant undersöka synskärpan och skriva ut glasögon eller kontaktlinser med rätt styrka.