Ofta, ja. Närsynthet (myopi) orsakas i de flesta fall av att ögongloben är något längre än normalt, vilket gör att ljusstrålarna fokuserar framför näthinnan i stället för direkt på den. Ett annat vanligt skäl är att hornhinnan eller ögats lins är för kraftigt böjd och därför bryter ljuset för starkt.
I båda fallen blir resultatet detsamma: bilden hamnar inte exakt på näthinnans yta, och synen på avstånd blir suddig. Föremål på nära håll ser däremot tydliga ut, eftersom ögat då lyckas fokusera korrekt.
I ett normalt öga bryts det infallande ljuset av hornhinnan och linsen så att det samlas precis på näthinnan, som omvandlar ljuset till nervsignaler som hjärnan tolkar som bilder. När ögat är för långt ligger näthinnan längre bak än fokuspunkten, och bilden blir oskarp.
Ju större avvikelsen är, desto sämre ser man på håll. En lätt närsynthet märks främst på långa avstånd, medan en hög grad av närsynthet kan göra även mellanhåll suddiga.
Närsynthet beror ofta på en kombination av arv och miljö. Risken är större om en eller båda föräldrarna är närsynta. Mycket tid inomhus och långvarigt arbete på nära håll, exempelvis läsning och skärmanvändning, utan vistelse i dagsljus har dessutom kopplats till ökad närsynthet hos barn och unga.
Ja, närsynthet går i regel utmärkt att kompensera. Vanligast är glasögon eller kontaktlinser med minusstyrka, som flyttar fokuspunkten bakåt så att bilden landar rätt på näthinnan. För vuxna finns även laserbehandling och andra kirurgiska alternativ som permanent kan minska beroendet av hjälpmedel.
Hos barn och ungdomar där närsyntheten fortsätter att öka kan speciella linser eller atropindroppar användas för att bromsa utvecklingen. Regelbundna synundersökningar är viktiga för att kunna följa synens utveckling över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online