Enligt hairlosslearningcenter.org drabbar håravfall (alopeci) omkring 35 miljoner män och 21 miljoner kvinnor i USA. Fyrtio procent av alla män har märkbart håravfall redan vid 35 års ålder, och vid 60 års ålder har siffran stigit till 65 procent. Många hälsotillstånd – exempelvis diabetes, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), lupus och till och med graviditet och förlossning – kan utlösa håravfall. För de flesta former av alopeci finns det behandlingar, men för att hitta rätt behandling är det avgörande att först ta reda på vilken typ av håravfall du har och vad som orsakar det.
Fläckvis håravfall, som medicinskt kallas alopecia areata (AA), är den vanligaste formen av håravfall hos barn. Även om vuxna också kan utveckla tillståndet är det vanligare att barn drabbas via svampinfektioner, såsom tinea capitis (ringorm). Hos vuxna beror alopecia areata oftast på svampinfektioner i hårbotten, autoimmuna sjukdomar, lupus eller genetiska faktorer.
För att fastställa om du har AA görs blodprover som används för att utesluta autoimmuna sjukdomar, och ibland krävs dessutom en biopsi från hårbotten. Behandlingsalternativen inkluderar steroidinjektioner, kortikosteroider som appliceras lokalt samt ljusbehandling med UV-ljus.
Androgen alopeci, alltså manligt mönsterhåravfall, drabbar det hår på hjässan som är beroende av androgener (manliga hormoner) för sin tillväxt och sitt underhåll. Kännetecknet för tillståndet är hår som tunnas ut från hårfästet och successivt drar sig tillbaka i ett M-format mönster. I det slutliga stadiet uppstår total flinthet på hjässan, i form av en hästsko.
Trots att problemet främst förknippas med män kan även kvinnor drabbas av androgen alopeci – särskilt kvinnor med polycystiskt ovariesyndrom eller kvinnor som går igenom menopaus. Även om vissa förlorar allt hår i det drabbade området är återväxt möjlig, eftersom hårsäckarna fortfarande lever.
Forskarna är inte helt säkra på vad som orsakar telogent effluvium (TE), men de misstänker att det kan ha samband med traumatiska händelser eller stress. Vid varje given tidpunkt befinner sig normalt 10–20 procent av vårt hår i telogenfasen (vilofasen), medan resten växer aktivt. När en mindre andel än så är aktiv, eller när mer än 20 procent av håret vilar, kan det vara ett tecken på telogent effluvium.
Denna typ av håravfall brukar avta när stressen försvinner. För vissa personer är dock TE ett gåtfullt tillstånd som orsakar håravfall i månader eller till och med år utan någon tydlig förklaring.
Tractionalopeci är hårutglesning som orsakas av konstanta drag i håret och hårsäckarna. Den vanligaste orsaken är extremt snäva frisyrer, som hästsvansar, tätt åtdragna flätor (cornrows) och hårförlängningar. Det lokaliserade draget skadar hårsäckarna med tiden, vilket leder till en långsam och försämrad återväxt.
Personer med tractionalopeci har ofta utglesat hår runt hårfästet, och i ett sent skede av tillståndet blir flintheten där tydligt synlig. Viktigt att veta är att tractionalopeci endast kan behandlas framgångsrikt i sina tidiga skeden.
Cicatriciell alopeci är fläckvis håravfall som hör samman med ärrbildning på hårbotten. Det orsakas oftast av en skada mot huvudet eller av sjukdomstillstånd som lupus, vilket kan lämna ett utslag som ärrar både hårbotten och hårsäckarna och ersätter håret med ärrvävnad.
Cicatriciell alopeci kan i sig inte botas eftersom hårsäckarna redan är permanent skadade. Däremot kan håret runt det drabbade området behandlas för att förhindra att håravfallet sprider sig ytterligare.
Om du upplever plötsligt, kraftigt eller ovanligt håravfall är det klokt att kontakta en läkare eller hudläkare. En tidig diagnos ökar chanserna till framgångsrik behandling, oavsett vilken form av håravfall det rör sig om.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online