Håravfall och hårsjukdomar kan drabba både män och kvinnor i alla åldrar. Vissa tillstånd är tillfälliga och går över av sig själva, medan andra kan leda till bestående skador på hårfolliklarna om de inte behandlas. Här går vi igenom tio vanliga hårsjukdomar, deras typiska symtom och vad som orsakar dem.
Androgenetisk alopeci, ofta kallad manligt eller kvinnligt mönsterhåravfall, är den vanligaste formen av håravfall. Tillståndet beror på en kombination av ärftlighet och hormoner, särskilt känsligheten hos hårfolliklarna för dihydrotestosteron (DHT). Hos män börjar håravfallet oftast vid tinningarna och hjässan, medan kvinnor vanligtvis upplever en utglesning längs mittbena. Behandling med läkemedel som minoxidil eller finasterid kan bromsa utvecklingen om den sätts in tidigt.
Alopecia areata är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper hårfolliklarna. Detta ger fläckvis håravfall i runda eller ovala områden, oftast på skalpen men ibland även i ögonbryn, ögonfransar och skägg. I vissa fall kan sjukdomen leda till total håravfall (alopecia totalis). Behandling innebär ofta kortikosteroider, antingen som kräm, injektioner eller tabletter.
Lichen planopilaris är en kronisk hudsjukdom som orsakar inflammation i hårfolliklarna. Typiska tecken är rodnad, klåda och smärta kring folliklarna. Om tillståndet inte behandlas kan det leda till ärrbildning och permanent håravfall, varför tidig diagnos av hudläkare är viktig.
Telogent effluvium är en tillfällig form av håravfall som uppstår när ett stort antal hårstrån samtidigt går in i vilofasen av sin växtcykel. Vanliga utlösande faktorer är stress, svår sjukdom, förlossning, snabb viktnedgång samt vissa läkemedel. Håret brukar växa ut igen inom sex till nio månader efter att orsaken åtgärdats.
Anagent effluvium är en ovanligare form av håravfall som uppstår när hårfolliklarna skadas direkt under tillväxtfasen. Det ses oftast i samband med cellhämmande kemoterapi, strålbehandling eller behandling med vissa giftiga ämnen. Efter avslutad behandling återväxer håret i de flesta fall, ibland med annan struktur eller färg.
Tinea capitis är en svampinfektion i hårbotten som främst drabbar barn. Den ger kliande, fjällande fläckar, brutna hårstrån och ibland bölder. Utan behandling kan infektionen orsaka håravfall. Svampinfektionen behandlas normalt med antimykotiska tabletter i kombination med medicinsk schampo.
Follikulit är en infektion eller inflammation i hårfolliklarna, ofta orsakad av bakterier eller svamp. Den visar sig som röda, kliande knottror eller små varblåsor på skalpen. Lätta fall läker ofta av sig själva, medan mer utbredd follikulit kan kräva antibiotika eller svampdödande behandling. Upprepade besvär kan i värsta fall bidra till håravfall.
Trichotillomani är ett psykiatriskt tillstånd där personen tvångsmässigt rycker ut sitt eget hår, ofta utan att helt vara medveten om det. Det kan gälla hår från skalp, ögonbryn eller ögonfransar och leda med tiden till synbart håravfall. Behandling består vanligen av kognitiv beteendeterapi (KBT) och ibland stödjande medicinering.
Cikatriciel alopeci, även kallad ärrbildande alopeci, är en grupp av håravfallstillstånd där inflammation förstör hårfolliklarna och ersätter dem med ärrvävnad. Skadan är permanent, vilket gör att håret inte kan växa tillbaka i de drabbade områdena. Målet med behandling är att stoppa inflammationen och bevara det hår som finns kvar.
Pseudopelade of Brocq är en sällsynt form av ärrbildande håravfall som ger glatta, släta, fläckvisa områden utan hår på skalpen. Tillståndet utvecklas ofta långsamt och utan tydlig inflammation, vilket kan göra diagnosen svår. Liksom vid cikatriciel alopeci blir håravfallet bestående, och behandlingen syftar till att hejda fortsatt progression.
Kontakta en hudläkare om du upplever plötsligt eller fläckvis håravfall, kliande eller smärtande hårbotten, eller om du märker att håret tunnas ut snabbt. En tidig diagnos ökar chansen till framgångsrik behandling – särskilt vid tillstånd som kan ge permanenta skador på hårfolliklarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online