Så testar du för HSV-1 – alla metoder steg för steg

Herpes simplex-virus består av två olika stammar: HSV-1 och HSV-2. HSV-2 förknippas oftast med sår och sårbildning i underlivet, medan HSV-1 främst drabbar munnen och orsakar feberblåsor eller munsår. Även om HSV-2 ligger bakom de flesta genitala infektioner kan HSV-1 också ge upphov till sår i underlivet, ögoninfektioner samt – i sällsynta fall – infektioner som angriper hjärnhinnorna.

Genital HSV-1-infektion smittar genom oral-genital eller genital-genital kontakt med en smittad person. Finns det misstanke om att du har fått herpesviruset finns flera specifika tester som kan ge svar.

Fyra sätt att testa för HSV-1

1. Ta ett odlingsprov inom 48 timmar

American Social Health Association rekommenderar att ett odlingsprov tas inom 48 timmar efter att blåsorna eller såren har brutit ut. Odlingar hjälper till att identifiera exakt vilken herpestam du bär på. Vid provtagningen stryks ett bomullspinne över såret, som därefter analyseras för HSV. Be din vårdgivare se till att laboratoriet som undersöker odlingen anger på labsvaret vilken stam du har smittats av.

2. Lämna in vävnadsskrapningar

Vävnadsskrapningar stryks ut på ett objektglas och undersöks för att hitta viruset. Proverna måste tas under ett aktivt utbrott, när många sår är synliga, för att resultatet ska bli tillförlitligt.

3. Ge ett blodprov

Enligt Mayo Clinic kan blodprover upptäcka antikroppar mot HSV. Du kan aktivt be din vårdgivare om blodtester som kan skilja åt HSV-1 och HSV-2, vilket ger dig ett tydligt besked om vilken typ av herpes du har.

4. Genomgå ett PCR-test

Ett PCR-test (polymeraskedjereaktion) bygger på prover av blod, ryggmärgsvätska eller vävnad som analyseras för att hitta virusets arvsmassa. PCR-tekniken kan påvisa DNA som innehåller herpesvirus och räknas som en mycket känslig metod.

Kontakta alltid din vårdcentral eller läkare om du misstänker att du har herpes. En tidig och korrekt diagnos gör det möjligt att få rätt behandling och rådgivning kring smittskydd.