Herpesvirus är i själva verket en hel familj av virus, Herpesviridae, där de första åtta orsakar sjukdom hos människor (de övriga ger sjukdom hos andra djur). Förutom de välkända munherpes- och genitalherpesvirusen orsakar herpesvirus vattkoppor och bältros, körtelfeber, näthinneinflammation (retinit), tredagarsfeber, Kaposis sarkom samt flera andra medicinska tillstånd.
De humana herpesvirusen numreras HHV-1 till HHV-8 och benämns även under sina mer bekanta namn när sådana finns. Nedan går vi igenom vad varje typ orsakar och hur sjukdomarna yttrar sig.
HHV-1, även känt som HSV-1, är viruset som ligger bakom de flesta fall av munherpes, alltså så kallade läppblåsor. Munherpes orsakas ibland, om än mer sällan, av HHV-2. HHV-1 smittar genom nära kontakt med aktiva läppblåsor eller, enligt Mayo Clinic, genom att dela föremål som tallrikar och handdukar.
Personer med munherpes får ofta prodromalsymtom, det vill säga symtom som utvecklas innan själva utbrottet bryter ut. Detta beskrivs ibland som en ”aura” – en brännande, stickande eller kliande känsla i den hudarea som kommer att drabbas. Läppblåsor är vätskefyllda blåsor som till slut brister och bildar en skorpa. Enligt Mayo Clinic varar ett utbrott av munherpes vanligen i ungefär en vecka eller något mer.
Genitalherpes orsakas av HHV-2 (HSV-2), men kan också ibland utlösas av en infektion med HHV-1. Precis som HHV-1 kan HHV-2 smitta via nära kontakt med blåsor eller genom delade handdukar och andra föremål. Viruset kan dock även överföras via hud som för tillfället inte uppvisar något utbrott – denna egenskap kallas asymptomatisk virusspridning.
Även genitalherpes föregås av prodromalsymtom och ett utslag som bildar blåsor. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) uppstår det första utslaget vanligen två veckor efter smittotillfället, och utbrotten varar oftast mellan två och fyra veckor. Många personer med HHV-2 har inga eller endast mycket lindriga symtom; samma sak gäller HHV-1. Utbrotten tenderar dessutom att bli färre och mildare med tiden.
Varicella zoster-virus (VZV), eller HHV-3, är viruset som orsakar både vattkoppor och bältros (herpes zoster). Den första infektionen leder till vattkoppor, medan ett återfall, som kan ske år eller till och med decennier senare, leder till bältros.
Bältros ger ett utslag med blåsor som liknar vattkopporna, men det begränsas till den nerv där VZV legat vilande i kroppen. Bältros orsakar också smärta längs denna nerv, och smärtan kan variera från lindrig till mycket svår. Ibland försvinner inte smärtan samtidigt som utslaget läker. Detta tillstånd kallas postherpetisk neuralgi och kan pågå i månader eller år. Det är dessutom möjligt att insjukna i bältros mer än en gång.
HHV-4 är även känt som Epstein-Barr-virus (EBV). När viruset infekterar unga vuxna leder det till körtelfeber (infektiös mononukleos), enligt CDC. Det bidrar också till förekomsten av elakartade tumörer som vissa lymfom och nasofarynxcancer, enligt J.L. Hsu och S.L. Glaser vid Northern California Cancer Center. Hos personer med hiv kan viruset dessutom ge upphov till hårig leukoplaki, ett tillstånd i munhålan.
HHV-5, även känt som cytomegalovirus (CMV), är en vanlig infektion som inte orsakar sjukdom hos friska människor men som kan ge utvecklingsproblem om den överförs från mor till barn under graviditeten. För personer med försvagat immunförsvar, exempelvis personer med hiv, utgör viruset ett allvarligt hot – hos dem kan det leda till retinit, en näthinneinflammation som i värsta fall orsakar blindhet.
Både HHV-6 och HHV-7 orsakar tredagarsfeber (roseola), en vanlig barndomssjukdom. Enligt Mayo Clinic ger tredagarsfeber feber, utslag, irritabilitet och trötthet, diarré och nedsatt aptit samt svullna ögonlock.
HHV-8 har kopplats till Kaposis sarkom, en hudcancer som ger violettaktiga lesioner och som framför allt förekommer hos personer med aids samt i vissa andra befolkningsgrupper.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online