Hjärntumörer är ett allvarligt medicinskt tillstånd som kan ge upphov till många obehagliga och farliga symtom. Ett av dessa symtom är kramper, även kallade epileptiska anfall. Att förstå varför kramperna uppstår, hur de yttrar sig och vilka behandlingsmöjligheter som finns kan hjälpa både patienter och närstående att hantera tillståndet bättre.
Enligt American Brain Tumor Association finns det två huvudtyper av kramper som patienter med hjärntumör kan drabbas av: fokala anfall (även kallade partiella anfall) och stora anfall, så kallade grand mal- eller tonisk-kloniska anfall.
Kramper orsakas av onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. Tumörer består av onormala celler som genererar elektriska impulser som stör den normala hjärnaktiviteten. När denna störning sprider sig i hjärnvävnaden utlöses ett anfall. Tumörens läge och storlek påverkar också hur sannolikt det är att kramper uppstår.
Symtomen vid grand mal-anfall inkluderar okontrollerade ryckningar i armar och ben, krampanfall, förvirring samt medvetslöshet. Fokala anfall ger däremot mer begränsade symtom, såsom muskelryckningar, onormala luktupplevelser, sluddrigt tal och domningar i kroppen.
Statistik från Brain Science Foundation visar att 90 procent av patienterna med gangliogliom, en oftast godartad tumörtyp, upplever kramper. Andra tumörtyper, såsom gliom och meningeom, orsakar kramper hos nästan 50 procent av patienterna.
I vissa fall kan kramperna upphöra helt om tumören kan tas bort kirurgiskt. Om tumören inte går att operera bort behandlas kramperna vanligtvis med antiepileptiska läkemedel, som hjälper till att kontrollera den elektriska aktiviteten i hjärnan. Behandlingen skräddarsys alltid efter patientens specifika situation i samråd med behandlande läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online