Att vårda bensår hos en äldre person med demens som ständigt kliar och river av förbanden är en vanlig men svår utmaning för både anhöriga och vårdpersonal. Här går vi igenom vilka förbandstyper och skyddsprodukter som finns på marknaden och hur de kan underlätta vården.
Hydrokolloidförband består av ett gelliknande material som absorberar sårexudat och skapar en fuktig sårmiljö, vilket främjar läkningen. De följer kroppens former väl och skyddar såret mot ytterligare trauma. En extra fördel är att de sitter kvar länge, vilket minskar antalet byten – något som kan vara avgörande hos en patient som ogillar förbandsbyten.
Skumförband är mjuka och absorberande och ger dämpning samt skydd åt såret. De tar upp överskottsvätska och bidrar till att bibehålla en optimal fuktbalans i såret, samtidigt som de känns bekväma mot huden.
Dessa tunna, genomskinliga förband gör det enkelt att övervaka såret utan att behöva ta bort förbandet. De fungerar också som en barriär mot yttre föroreningar och minskar risken att förbandet fastnar i själva sårytan.
Antimikrobiella förband är behandlade med ämnen som minskar risken för infektion. De är särskilt användbara vid bensår med hög infektionsrisk, exempelvis hos patienter med nedsatt cirkulation.
Silikonbelagda förband är skonsamma mot huden och lossnar nästan smärtfritt, vilket gör dem till ett bra alternativ för patienter med känslig hud eller tendens att plocka på förbandet.
Vantar i mjukt, vadderat material kan förhindra att patienten riper sig på såret. De bör vara bekväma att bära och inte alltför begränsande. På marknaden finns särskilda rivskyddsvantar, ofta med öppning för fingrarna, som är utformade just för detta ändamål.
I vissa fall kan skenor eller gips behövas för att immobilisera den drabbade lemmen och förhindra rivning. Sådana åtgärder ska alltid utföras och anpassas av sjukvårdspersonal.
Det finns även skyddsärmar som täcker hela armen eller benet och gör det svårare för patienten att nå fram till och skada såret. Dessa finns i olika material och storlekar och kan kombineras med vanliga förband.
Förutom förband och skydd kan beteendemässiga insatser minska rivningen. Det kan handla om att omdirigera uppmärksamheten, erbjuda alternativa aktiviteter samt identifiera och behandla underliggande oro, smärta eller klåda som kan ligga bakom beteendet. Klådan kan ibland lindras med receptfria eller ordinerade preparat efter bedömning av personal.
Kontakta alltid distriktssköterska, sjuksköterska eller läkare för att välja rätt förband och skydd utifrån patientens specifika situation. I Sverige kan du även vända dig till kommunens hemsjukvård eller en sårmottagning för individuell bedömning och rådgivning. Vid demenssjukdom kan dessutom teamet inom demensvården ge värdefulla råd om hur rivbeteendet kan hanteras på bästa sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online