Epidermis (från grekiska epi "på" + derma "hud") är det yttre skyddande lagret hos både växter och ryggdjur, och fungerar som det primära gränssnittet mot miljön.
Växtepidermis
- Enskikt av tätt packade celler, som vanligtvis saknar kloroplaster (utom skyddsceller).
- Övertäckt av cutikula (cutin + vax) → förhindrar uttorkning.
- Funktioner: Barriär mot patogener, UV, mekanisk skada; gasutbyte (stomata); vattenreglering; sekretion.
- Specialiserade celler: Skyddsceller (stomata), trichomer (hår), rothår (upptag).
Ryggdjurs (Djurs) Epidermis
- Stratifierad kvämmatisk epitel; keratiniserad (hud) eller icke-keratiniserad (slemhinnor).
- Lager (djup → ytlig):
- Stratum basale (stamceller, melanocyter, Merkel-celler)
- Stratum spinosum (desmosomer, Langerhans-celler)
- Stratum granulosum (keratohyalin, lamellära kroppar)
- Stratum lucidum (endast tjock hud: handflator/fotbotnar)
- Stratum corneum (döda corneocyter, lipidmatris) — barriär
- Funktioner: Fysikalisk/kemisk/immunologisk barriär; UV-skydd (melanin); termoreglering (svett); sensation; vitamin D-syntes.
- Förnyelse: ~28–40 dagar (basal → cornealt avskiljande).
Klinisk relevans
- Barriärsvikt: eksem, brännskador, ichthyosis, Nethertons syndrom.
- Neoplasier: BCC, SCC, melanom (melanocytär ursprung).
- Infektionsport: S. aureus, HSV, HPV, svampar.
- Läkemedelsleverans: topikal, transdermal.
- Kosmetisk: åldring (uttnaning, minskat omsättning), hyperpigmentering.
Viktig skillnad
Växter: enskikt + cutikula. Djur: flerskiktad, keratiniserad, dynamisk förnyelse. Båda fungerar som det kritiska gränssnittet mot miljön.
