Isolering är den högsta nivån av infektionskontroll, använd för att förhindra smittspridning från en patient till andra. Det gäller på sjukhus, vårdcentraler och i hemmiljö.
Vanliga isoleringskategorier
- Kontaktisolering: För patogener som sprids genom direkt/indirekt kontakt (t.ex. MRSA, VRE, RSV, norovirus). Kräver handskar och kittel.
- Droppisolering: För respiratoriska droppar >5 µm (t.ex. influensa, kikhosta, mässling). Kräver kirurgisk munskydd inom 2 meter.
- Luftburen isolering: För droppkärnor <5 µm som förblir i luften (t.ex. tuberkulos, mässling, vattkoppor). Kräver N95-respirator och negativtrycksrum.
Ytterligare försiktighetsåtgärder (t.ex. skyddad miljö för immunförsvagade patienter) kan kombineras. Följsamhet till skyddsutrustningsprotokoll och handhygien är avgörande.
