Äggledarna, även kallade tubae uterinae, är ett par tunna rör som finns hos alla däggdjurshonor. I samband med ägglossning och befruktning har äggledarna en central uppgift: att transportera kvinnans ägg från äggstocken till livmodern. När en eller båda äggledarna blir blockerade kan ägget inte passera, vilket kan göra det svårt eller omöjligt att bli gravid på naturlig väg.
Äggledarnas insida är klädd med cilier – små, hårliknande strukturer som genom sina rytmiska rörelser hjälper till att föra ägget genom rören mot livmodern. Skadas eller infekteras cilierna försämras denna transport, vilket i sig kan bidra till blockering eller nedsatt fertilitet.
Det finns flera möjliga orsaker till att äggledare blockeras:
En speciell röntgenundersökning som kallas hysterosalpingografi (HSG) kan användas för att avgöra om äggledarna är blockerade. Kontrastmedel sprutas då in i livmodern, och dess väg synliggörs på röntgenbilder. Det bör dock nämnas att HSG ibland kan visa falskt positiva resultat, alltså att äggledarna ser blockerade ut fast de inte är det.
En annan diagnostisk metod är sonohysterografi, där en saltlösning sprutas in i livmodern under ultraljudsundersökning. Flyter lösningen fritt genom äggledarna är de inte blockerade. I vissa fall kan även en laparoskopi (titthålsoperation) användas för att direkt granska äggledarnas tillstånd.
I vissa fall kan kirurgi utföras för att reparera skador på äggledarna eller avlägsna blockeringar. Om endast en äggledare är skadad kan den stängas av, så att den friska äggledaren ges företräde och kan fortsätta fungera normalt.
För många personer med skadade eller blockerade äggledare rekommenderas in vitro-fertilisering (IVF). Eftersom IVF innebär att ägget befruktas utanför kroppen och sedan placeras direkt i livmodern, kringgår behandlingen äggledarna helt – vilket gör den till ett effektivt alternativ när naturlig befruktning inte är möjlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online