Fertilitetsbehandling omfattar ett brett spektrum av läkemedel och ingrepp. Framgångsgraden varierar beroende på flera faktorer, bland annat orsaken till behandlingen, patientens ålder och även den klinik där behandlingen utförs. All statistik i denna artikel avser nationella genomsnitt.
In vitro-fertilisering (IVF) innebär att ägg tas från kvinnan och befruktas med mannens spermier utanför kroppen. IVF är både kostsamt och förknippat med vissa risker. Nedanstående siffror avser överföring av färska embryon.
Det första talet visar andelen cykler som ledde till en verifierbar graviditet. Det andra talet visar andelen cykler som resulterade i ett levande fött barn.
Under 35 år: 45,8 procent graviditet, 39,9 procent levande fött barn
35–37 år: 37,2 procent graviditet, 30,5 procent levande fött barn
38–40 år: 28,2 procent graviditet, 21 procent levande fött barn
41–42 år: 18,5 procent graviditet, 11,7 procent levande fött barn
43–44 år: 8,9 procent graviditet, 4,6 procent levande fött barn
Efter en IVF-cykel finns det ibland embryon kvar som inte överfördes till patientens livmoder. Dessa kan frysas och överföras vid ett senare tillfälle genom en metod som kallas fryst embryoöverföring (FET).
Här redovisas endast siffror för levande födda barn:
Under 35 år: 34 procent
35–37 år: 30,4 procent
38–40 år: 25 procent
41–42 år: 20,7 procent
43–44 år: 14,6 procent
Notera att statistiken visar en högre framgångsgrad för FET än för IVF hos äldre patienter. En vanlig förklaring är att endast de friskaste embryona fryses, och att endast de starkaste av dessa överlever upptiningen och därmed kan överföras.
Donerade ägg används när patientens egna ägg av någon anledning inte bedöms vara tillräckligt friska för IVF. Framgångsgraden nedan avser levande födda barn oavsett ålder.
Färsk IVF-cykel med donorägg: 55,2 procent
FET-cykel med donorägg: 31,7 procent
Framgångsgraden kan vara högre vid donorscykler tack vare den noggranna utredningen av äggdonatorer. Endast kvinnor med god fysisk och psykisk hälsa godkänns som äggdonatorer, vilket ger friskare ägg och därmed bättre resultat vid behandlingen.
Clomid (klomifencitrat) används hos kvinnor som inte får ägglossning av egen hand. Läkemedlet hjälper kroppen att frigöra det ägg som krävs för befruktning. Eftersom cirka 25 procent av all kvinnlig infertilitet beror på ägglossningsproblem är Clomid en mycket vanlig behandling för par som försöker bli gravida.
Cirka 80 procent av kvinnorna får ägglossning under sin första Clomid-cykel, och chansen att bli gravid under den cykeln är ungefär 30 procent. Även om siffran inte låter imponerande bör man komma ihåg att Clomid tas i tablettform, finns som generiskt läkemedel och endast behöver tas fem dagar per månad. Tillsammans gör detta Clomid till ett mycket prisvärt alternativ inom fertilitetsvården.
Intrauterin insemination (IUI), ofta kallad artificiell insemination, innebär att läkaren med hjälp av ett långt och smalt rör – en pipett – placerar spermier direkt i livmodern. Vissa IUI-cykler sker utan medicinering, men behandlingen kombineras ibland med Clomid eller injicerbara fertilitetsläkemedel. Eftersom tajmingen måste vara exakt övervakas patienterna noga av sin läkare under hela cykeln.
IUI-resultat följs inte upp offentligt på samma sätt som IVF och FET. Den totala framgångsgraden ligger på cirka 15–20 procent per cykel. I medicineringsfria cykler, där endast ett ägg lossnar, kan siffran vara så låg som 5 procent. I medicinerade cykler, där flera folliklar bildas (ibland upp till 20–30 beroende på läkemedel), kan framgångsgraden nå upp till 26 procent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online