Våldtäkt och akut preventivmedel: Detta behöver du veta

Akut preventivmedel

Akut preventivmedel är en metod för att förhindra graviditet efter oskyddat samlag eller om ett annat preventivmedel har misslyckats, till exempel om ett kondom har gått sönder eller en p-piller glömts bort.

Tillgängliga alternativ

Det finns tre huvudsakliga former av akut preventivmedel:

Kopparspiral – Den mest effektiva metoden med cirka 99 procents skydd. Spiralen kan sättas in upp till fem dagar efter oskyddat samlag.

Levonorgestrel – Ofta kallad morgonpiller och känd under varumärket Plan B. Det är den vanligaste metoden och ska tas inom 72 timmar efter oskyddat samlag – men ju tidigare desto bättre.

Ulipristalacetat – Säljs under namnet Ella och kan tas upp till fem dagar efter oskyddat samlag.

Viktigt att komma ihåg är att varken kopparspiral, levonorgestrel eller ulipristalacetat skyddar mot sexuellt överförbara infektioner. Kondomer är det mest effektiva skyddet mot smittspridning av dessa infektioner.

Efter en våldtäkt

Personer som har utsatts för sexualbrott bör erbjudas akut preventivmedel så snart som möjligt. Alla ovan nämnda metoder fungerar bäst när de används tidigt, senast inom 72 timmar. I de flesta delstater finns rättigheter som säkerställer att överlevande snabbt får tillgång till akut preventivmedel:

Sekretess – Vårdpersonal får inte dela en minderårigs hälsouppgifter utan samtycke från förälder eller vårdnadshavare, utom i begränsade situationer där anmälan av övergrepp eller annan brottslig verksamhet är obligatorisk.

Frihet från föräldrasamtycke – För sexuell hälsovård kan man få vård utan att först rådfråga sina föräldrar eller vårdnadshavare.

Dessutom erbjuder många kriscentrum för våldtagna i landet gratis doser av levonorgestrel. En utbildad krisrådgivare kan hjälpa till att förse den drabbade med detta om det inte går att få tag på via apotek eller en sjukhusakuten.

Om en kvinna har fått sin mens minst en gång kan hon beställa levonorgestrel online via vissa tjänster, som exempelvis Nurx, för att slippa träffa en läkare personligen. Dessa plattformar rekommenderar dock ofta att man ändå kontaktar en vårdgivare eller krisrådgivare för att få rätt stöd och vägledning.