Spermaticka strängen (funiculus spermaticus) är en komplex anatomisk struktur som förbinder testikeln med bukhålan och innehåller flera viktiga beståndsdelar. Här går vi igenom de strukturer som återfinns i spermaticka strängen.
Sädesledaren är den huvudsakliga kanalen som transporterar mogna spermier från bitestiklarna – där de lagras och mognar – till sädesblåsans utlopp under ejakulationen.
Testikelartären (arteria testicularis) försörjer testiklarna med syrerikt blod och levererar de näringsämnen som krävs för spermieproduktionen.
Pampiniforma plexusen (plexus pampiniformis) är ett nätverk av vener som hjälper till att reglera temperaturen i testiklarna. Genom att anpassa blodflödet hålls testiklarna på en något lägre temperatur än resten av kroppen – cirka 2–4 grader kallare – vilket är nödvändigt för optimal spermieproduktion.
Cremaster-muskeln styr testiklarnas rörelser. Den kan dra ihop sig för att lyfta testiklarna närmare kroppen vid skydd eller kyla, och slappna av så att testiklarna sjunker ner i pungen.
I spermaticka strängen löper flera olika nerver. Bland annat finns autonoma nerver som reglerar omedvetna kroppsfunktioner såsom blodflöde och muskelkontraktioner, samt sensoriska nerver som förmedlar känselupplevelser från testiklarna till hjärnan.
Lymfkärlen spelar en avgörande roll i reproduktionsorganens immunförsvar. De transporterar immunceller och hjälper till att avlägsna avfallsprodukter från testiklar och bitestiklar.
Hela spermaticka strängen omges och stöttas av lager av bindväv, som ger struktur, stadga och skydd åt de känsliga interna beståndsdelarna.
Det är viktigt att komma ihåg att spermaticka strängen är ett parigt organ – det finns två stycken, en på varje sida av kroppen. Varje sträng tjänar sin respektive testikel och transporterar spermier mot urinröret vid ejakulation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online