Fostervattenprov, även känt som amniocentes, är ett prenataltest där man tar ett litet prov av fostervattnet ur fostersäcken som omger det växande fostret. Testet kan påvisa flera olika fosterskador och kromosomavvikelser. Här går vi igenom de viktigaste tillstånden som kan upptäckas genom analys av fostervatten.
Ett fostervattenprov kan upptäcka neuralrörsdefekter som ryggmärgsbråck (spina bifida) och anencefali. Dessa tillstånd beror på att neuralröret inte slutits helt under fosterutvecklingens tidiga skede.
Testet kan identifiera kromosomavvikelser, exempelvis Downs syndrom (trisomi 21), trisomi 18 och trisomi 13. Dessa tillstånd orsakas av att fostret har extra kromosomer eller saknar delar av kromosomuppsättningen.
Fostervattenprov kan användas för att diagnosticera specifika ärftliga sjukdomar, såsom cystisk fibros, sicklecellsanemi och Tay-Sachs sjukdom. Dessa sjukdomar beror på mutationer eller förändringar i enskilda gener.
Vissa infektioner hos fostret kan också påvisas, bland annat cytomegalovirus (CMV), toxoplasmos och röda hund (rubella). Dessa infektioner kan få allvarliga konsekvenser för fostrets utveckling.
Genom att mäta nivåerna av vissa ämnen i fostervattnet, exempelvis lecitin och sfingomyelin, kan läkarna bedöma hur moja fostrets lungor är. Informationen är särskilt värdefull när en för tidig förlossning övervägs.
Vid graviditeter där den blivande mamman är Rh-negativ och fadern Rh-positiv kan fostervattenprov användas för att följa utvecklingen. Testet kan upptäcka Rh-inkompatibilitet, där ett Rh-positivt fostret löper risk att utveckla hemolytisk anemi.
Fostervattenprov utförs vanligtvis mellan graviditetsvecka 15 och 20. Ingreppet anses vara relativt säkert, men det finns en liten risk för komplikationer, exempelvis läckage av fostervatten eller infektion. Diskutera därför alltid risker och fördelar med din barnmorska eller läkare innan du bestämmer dig för att göra testet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online