Barn som stammar beskriver ofta sin upplevelse med uttryck som "ordna fastnar", "min hjärna går snabbare än min mun" och "tungan snubblar". Även om forskarna ännu inte känner till de exakta orsakerna till stamning och andra språksvårigheter, finns det flera faktorer som tros spela en roll.
Mayo Clinic lyfter fram tre huvudsakliga faktorer: genetik, språkutveckling och signalstörningar. Dessutom kan känslomässig trauma i sällsynta fall ligga bakom problemen. Här går vi igenom varje faktor mer i detalj.
Stamning går ofta i familjer, vilket tyder på att specifika gener kan göra vissa personer mer benägna att stamma. År 2010 isolerade National Institute on Deafness and Other Communication Disorders (NIDCD) tre gener som orsakar stamning.
Enligt ett pressmeddelande från NIDCD fann forskarna mutationerna på kromosom 12, specifikt i genen GNPTAB. Forskarna studerade därefter de närbesläktade generna GNPTG och NAGPA och upptäckte mutationer även i dessa gener hos personer som stammar.
Dessa upptäckter banar väg för nya behandlingsmetoder, bland annat enzymersättningsterapi, vilket kan förbättra livskvaliteten för många med stamningsproblem.
Stamning och andra språksvårigheter uppkommer ofta hos små barn under talet lärande och kallas då "utvecklingsstamning". Detta beror på att barnets förmåga att verbalisera sina tankar inte hinner ikapp hjärnans förmåga att bearbeta dem – det vill säga att tankarna går fortare än talet.
NIDCD uppger att de flesta som stammar är barn mellan två och fem års ålder. Pojkar löper dubbelt så stor risk att stamma jämfört med flickor. Cirka fem procent av alla barn stammer någon gång under uppväxten, men endast en procent eller färre fortsätter att stamma som vuxna.
De flesta barn växer ifrån sin utvecklingsstamning före fyra års ålder, enligt Mayo Clinic. Ofta arbetar dessa barn tillsammans med en logoped, som hjälper både barnet och föräldrarna att utveckla flyt i talet. Många kommunala skolor erbjuder logopediskt stöd utan kostnad för föräldrarna.
Signalstörningar uppstår till följd av en traumatisk hjärnskada, till exempel en stroke eller en bilolycka. Denna typ av stamning kallas neurogen stamning och beror på ett problem med nerverna eller musklerna som styr talet.
Också personer med neurogen stamning kan ha stor nytta av talterapi. Enligt NIDCD innebär behandlingen ofta att man lär sig reglera andningen, hantera oro som kan utlösa stamningen samt gradvis gå från enkla enstaviga ord till mer komplexa meningar.
NIDCD påpekar att känslomässigt trauma och tankestörningar är ovanliga orsaker till stamning och andra språksvårigheter. Denna form kallas psykogen stamning. Historiskt sett trodde forskarna att detta var orsaken till all stamning, men dagens kunskap visar att det bara gäller ett mycket litet antal fall.
Om ditt barn stammar är det bra att kontakta en logoped, särskilt om stamningen varar längre än sex månader, om barnet verkar spänt eller frustrerat vid tal, eller om stamningen försvårar kommunikationen. Tidiga insatser ökar chansen att barnet utvecklar ett flytande tal och stärker sitt självförtroende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online