Apraxi hos barn, ofta kallad talapraxi, är en talstörning som gör att barnet inte kan uttala det det vill säga korrekt eller konsekvent. Barn med apraxi har stora svårigheter med stavelser, enskilda ljud och att bilda ord. Tillståndet betraktas som utvecklingsrelaterat, till skillnad från förvärvad apraxi, som kan uppstå i alla åldrar till följd av exempelvis stroke eller huvudskada. Talapraxi hos barn tycks dock finnas från födseln, och fler pojkar än flickor drabbas.
Forskarna är inte helt eniga om vad som ligger bakom störningen. Vissa teorier kopplar apraxi till barnets allmänna språkutveckling, medan andra pekar på ett neurologiskt problem som hindrar hjärnan från att skicka de signaler som krävs för de muskelrörelser som behövs för korrekt tal.
Det finns inga belägg för att barn med apraxi skulle ha något strukturellt annorlunda i hjärnan jämfört med barn som talar normalt. Däremot har många barn med tillståndet familjemedlemmar med liknande besvär, vilket tyder på ett genetiskt samband.
Hos ett litet barn kan tecken på apraxi bland annat vara att det bara kan bilda några få vokal- eller konsonantljud, samt svårigheter att kombinera ljud till hela ord. Redan som spädbarn jollrade barnet sannolikt betydligt mindre än andra barn, och dess första ord kom troligen mycket senare än hos de flesta.
Ett litet barn med apraxi försöker ofta inte ens uttala ett svårt ljud, eller så ersätter det det svåra ljudet med ett mycket enklare. Barnet kan också ha problem med att äta, eftersom samma koordination som krävs för talet även behövs vid matsväljning.
Ett äldre barn med apraxi har betydligt lättare att förstå talat språk än att själv uttrycka sig i tal. Barnet har svårt att härma andras tal, och ännu svårare att tala spontant. Längre ord och fraser är mer problematiska än korta, och när barnet blir stressat eller oroligt försvåras talet ytterligare.
Att betona fel ord eller fel stavelse i ett samtal är också vanligt. Personer som inte är vana vid barnets tal förstår det därför ofta knappt eller inte alls, vilket kan leda till frustration både för barnet och dess omgivning.
Enligt National Institute on Deafness and Other Communication Disorders finns det inget enskilt test som kan avgöra om barnapraxi ligger bakom ett barns talproblem. Istället kommer logopeder och läkare fram till diagnosen genom att identifiera ett mönster av flera sammanfallande symtom.
Innan diagnosen ställs måste man först utesluta andra tillstånd, exempelvis svaghet i de muskler som styr talet eller svårigheter med språkförståelse. Därefter observerar specialisten barnets tal under en längre tid och utvärderar det genom olika tester, till exempel att upprepa ett visst ord eller en hel serie ord flera gånger.
Medan vuxna med förvärvad apraxi ibland återfår sin talförmåga av egen hand behöver ett barn med utvecklingsapraxi regelbunden behandling för att kunna tala sammanhängande. Logopedisk terapi är den mest effektiva metoden, och resultaten varierar från barn till barn.
Omfattande individuell terapi i kombination med stöd från familj och vänner har visat sig ge goda effekter. För att göra framsteg behöver barn med apraxi öva sitt tal ofta – ibland så ofta som fem gånger per vecka. Tidig insats ökar chanserna till ett bättre resultat avsevärt.
I svårare fall kan kompletterande kommunikationsverktyg behövas, exempelvis teckenspråk, bärbara kommunikationsdatorer eller en bildbok med ord och bilder som hjälper barnet att göra sig förstått medan talet utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online