Lupus är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper kroppens egna organ. I USA lever uppskattningsvis 300 000 personer med sjukdomen, och globalt uppgår antalet till cirka 3 miljoner. Lupus är notoriskt svår att diagnostisera och går idag inte att bota. Symtomen kan utvecklas långsamt eller snabbt och variera från lindriga till mycket allvarliga.
Sjukdomen kännetecknas av återkommande utbrott – så kallade flare-ups – när symtomen plötsligt förvärras, följt av långa perioder helt utan besvär. Vissa patienter kan gå flera år utan att uppleva ett enda utbrott.
Symtombilden vid ett lupusutbrott varierar kraftigt från person till person, men de vanligaste tecknen inkluderar:
Det finns tre huvudtyper av lupus: systemisk lupus, diskoid lupus och läkemedelsinducerad lupus. Vid systemisk lupus angriper immunförsvaret två eller flera organ, vilket ger upphov till några, många eller samtliga av symtomen ovan. Vid diskoid lupus riktar immunförsvaret sig mot huden, vilket oftast ger utslag, ljuskänslighet och i mer sällsynta fall ansiktsförändringar. Läkemedelsinducerad lupus är en reaktion på vissa mediciner och försvinner normalt när läkemedlet avslutas.
Forskningen har ännu inte lyckats fastställa exakt vad som orsakar lupus. Den rådande teorin är att en kombination av ärftliga och miljömässiga faktorer spelar in. Enligt Johns Hopkins Arthritis Center kan man ärva en benägenhet för sjukdomen, och miljöfaktorer kan sedan utlösa utbrott – men alla som ärver anlaget insjuknar inte. Endast cirka 2 procent av barnen till mödrar med lupus utvecklar själva sjukdomen. Utöver gener kan bidragande faktorer vara stress, vissa läkemedel, ultraviolett ljus, hormoner och infektioner.
Lupus är en komplex sjukdom som kan vara svår att diagnostisera eftersom symtomen liknar andra autoimmuna sjukdomar som ledgångsreumatism, multipel skleros och sklerodermi. Tester kan dessutom vara otillräckliga – enligt FAQs.org ger de mest tillförlitliga testerna felaktiga resultat i 20–30 procent av fallen. Läkare förlitar sig därför oftast på en kombination av symtombild och blodprov som mäter nivåer av antikroppar, immunceller samt röda och vita blodkroppar.
Behandlingsplanen anpassas efter sjukdomens svårighetsgrad och vilka symtom patienten har. Lindrigare fall med utslag och måttlig smärta behandlas ofta med antiinflammatoriska läkemedel av typen NSAID, exempelvis aspirin eller ibuprofen. Vid allvarligare symtom kan kortison behövas för att minska inflammation och svullnad. Vid de mest svåra tillstånden används immunsupprimerande läkemedel, som dämpar eller helt stänger av immunförsvarets aktivitet.
Många patienter kan under långa perioder ha endast milda symtom eller vara helt besvärsfria. Ett liv med låg stress, hälsosam kost, regelbunden motion, gott om vila och minimal solexponering kan hålla de värsta utbrotten på avstånd. Läkemedel hjälper till att hantera sjukdomen långsiktigt genom att minska inflammationen, som är ett av de största problemen vid lupus. Regelbundna kontroller hos läkare, ungefär en gång per kvartal, rekommenderas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online