Lupus är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper kroppens egna friska celler och vävnader. Det finns inget enskilt test som kan fastställa sjukdomen; diagnosen ställs i stället genom en rad olika undersökningar och genom att utesluta andra möjliga orsaker. Det finns flera former av lupus, bland annat systemisk lupus, diskoid lupus, subakut kutan lupus samt neonatal lupus som endast drabbar nyfödda. Gemensamt för alla dessa former är att de ofta medför besvär med huden.
Hudirritation vid lupus kan visa sig på många olika sätt – från mild klåda och nässelutslag till mer uttalade hudutslag. Det är ett av de vanligaste symtomen vid sjukdomen. Alla typer av hudirritation orsakas av att nervtrådarna under huden blir irriterade, men svårighetsgraden varierar beroende på vilken form av lupus som föreligger.
Den mest kända hudförändringen vid lupus är det så kallade fjärilsexantemet – ett utslag som täcker kinderna och näsan och som får sin karaktäristiska fjärilsform.
Munsår är en annan vanlig manifestation. De kan uppträda som ett enskilt sår eller som flera smärtsamma sår i hela munnen.
Ett utslag bestående av små röda prickar förekommer också. Detta drabbar oftast rygg, nacke, armar, händer och ibland ansiktet.
Enligt forskare vid Mayo Clinic kan lupus även orsaka allvarligare hudskador i form av lesioner. Dessa bildas framför allt på hudområden som utsätts för solljus, eftersom personer med lupus är betydligt känsligare för solens strålar än andra.
En av de vanligaste behandlingarna vid lupus är kortikosteroider. Dessa läkemedel innehåller det naturliga antiinflammatoriska hormonet kortisol, som hjälper till att dämpa inflammation. Kortikosteroider kan tas i tablettform eller appliceras lokalt direkt på hudirritationen i form av krämer eller salvor.
Antimalariamedel utvecklades ursprungligen för att behandla malaria, men används idag också mot lupus och dess hudbesvär. Medicinerna tas via munnen men är inte fria från biverkningar. Patienter som behandlas med antimalariamedel kan drabbas av illamående, diarré, kräkningar, huvudvärk, oro, ögonskador, muskelsvaghet och yrsel.
Immunosuppressiva läkemedel blockerar produktionen och funktionen hos immuncellerna. Denna behandling används vanligtvis endast hos patienter vars njurar eller centrala nervsystem påverkats av sjukdomen. Behandlingen ges antingen via munnen eller genom intravenös infusion och lindrar hudirritationen utan vissa av kortikosteroidernas biverkningar – därför kallas metoden ofta för "steroidsparande". Även denna terapi har dock biverkningar, bland annat illamående, kräkningar, blåsproblem, håravfall och nedsatt fertilitet.
Den mest avancerade behandlingsformen för lupus och dess många symtom kallas intravenösa immunglobuliner, eller IVIG. Det rör sig om blodproteiner som fungerar som antikroppar. Även om man ännu inte helt förstått hur de verkar har läkare vid Cincinnati Children's Hospital konstaterat att behandlingen ger goda resultat hos lupussjuka när ett stort organ, lymfkärl eller blodkärl är påverkat. Metoden lindrar de flesta hudirritationer kopplade till lupus, men en av biverkningarna är utslag i området där infusionen ges.
Även om lupus ännu inte går att bota har den medicinska forskningen gjort stora framsteg när det gäller sjukdomens orsaker och behandlingsmöjligheter. Hudirritationer som tidigare betraktades som bland de svåraste att lindra kan idag hanteras effektivt hos de flesta patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online