Ett drogproblem eller beroende – oavsett om det handlar om kokain, heroin eller receptbelagda läkemedel – kan i värsta fall bli dödligt. Ett marijuanaberoende är sällan livshotande, men kan ändå få allvarliga juridiska, ekonomiska och känslomässiga konsekvenser. Den som har ett drogproblem känner ett intensivt och svårkontrollerat begär efter substanserna, både känslomässigt och fysiskt. Att söka hjälp är första steget mot ett liv utan droger, och det finns många olika vägar att gå.
Vissa drogproblem kräver medicinsk eller psykologisk vård, enligt den amerikanska forskningsmyndigheten National Institute on Drug Abuse (NIDA). Kontakta en läkare, en beroendemottagning eller en vårdcentral. Uppstår en akut fysisk eller psykisk kris ska du vända dig till närmaste akutmottagning. I Sverige kan du ringa 1177 för rådgivning och hänvisning till rätt vårdnivå.
Många arbetsgivare erbjuder konfidentiella stödresurser för anställda som brottas med missbruk. Saknar du försäkring och inkomst kan socialtjänstens beroendeenhet hjälpa dig att hitta lämplig vård och behandling. De flesta samhällen har även trosbaserade program, exempelvis Teen Challenge, och många kyrkor har information om psykologiska stödresurser.
Hjälpen kan se mycket olika ut: från läkemedel som metadon och klonidin, som lindrar abstinensbesvären, till psykoterapi, psykiatriska utredningar samt i vissa fall avgiftning och behandling på behandlingshem. I USA erbjuder Department of Health and Human Services en sökbar förteckning över behandlingsenheter online.
Stödgrupper som Anonyma Narkomaner (NA) och Marijuana Anonymous kan hjälpa dig att återhämta dig från ett drogproblem. Vill du ha ett alternativ till tolvstegsprogram finns bland annat SMART Recovery. Du kan också fråga din kyrka eller ditt sjukhus om andra lokala stödgrupper. I Sverige finns dessutom Minnesförbundet, som vänder sig till alla som vill sluta dricka eller använda droger.
Dessa grupper är ideella, kostnadsfria och knyter sig inte till någon särskild religion. En stödgrupp ersätter inte medicinsk eller psykologisk rådgivning, men att prata med andra som själva övervinner sitt missbruk kan vara ovärderligt på vägen tillbaka.
Den som missbrukat receptbelagda barbiturater eller bensodiazepiner – lugnande medel som Xanax, Valium och Klonopin – bör aldrig försöka sluta på egen hand, enligt NIDA. Abstinensen kan nämligen utlösa potentiellt dödliga symtom som krampanfall. Dosen måste trappas ner under medicinsk övervakning för patientens säkerhet.
Vid avgiftning från heroin, opiatbaserade smärtstillande medel, kokain, cannabis eller receptbelagda stimulantia finns medicinsk hjälp att få, men den är inte alltid ett krav. Vissa väljer att avgifta under medicinsk övervakning och fortsätter sedan med sluten eller öppen behandling. Andra gör avgiftningen hemma – men då finns en större risk för återfall, eftersom besvär som kräkningar, ångest och sömnlöshet kan kännas ohanterliga utan stöd.
Oavsett vilken väg du väljer är det viktigaste att du berättar för någon att du behöver hjälp. Kontakta din vårdcentral, ring 1177 eller vänd dig till socialtjänsten – du behöver inte gå igenom detta ensam.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online