Vad händer vid njursvikt? Symtom, behandling och varningstecken

Njursvikt, även kallad terminal njursjukdom (ESRD), uppstår när njurarna inte längre klarar av att filtrera bort slaggprodukter och överskottsvätska från blodet på ett tillräckligt sätt. Detta kan leda till att gifter ansamlas i kroppen, att vätska samlas i vävnaderna och att kroppens salt- och elektrolytbalans rubbas.

Vilka symtom ger njursvikt?

Symtomen utvecklas ofta gradvis och kan i början vara svåra att upptäcka. I takt med att njurfunktionen försämras blir de tydligare. Vanliga tecken på njursvikt är:

• Illamående och kräkningar
• Trötthet och energibrist
• Allmän svaghet
• Appetitlöshet
• Svullnad i händer, fötter och anklar
• Andnöd, särskilt vid fysisk ansträngning
• Högt blodtryck
• Förvirring och koncentrationssvårigheter
• Kramper (epileptiska anfall)
• I allvarliga fall medvetslöshet eller koma

När ska du söka vård?

Om du upplever något av dessa symtom är det viktigt att kontakta din läkare eller vårdenhet så snart som möjligt. Tidig diagnos och behandling kan bromsa sjukdomsförloppet och förebygga allvarliga komplikationer. Vid akuta, kraftiga symtom – exempelvis svår andnöd eller förvirring – bör du söka akut vård omedelbart.

Hur behandlas njursvikt?

Behandlingen syftar till att ersätta njurarnas funktion och kontrollera komplikationer. De vanligaste behandlingsformerna är:

• Läkemedel för att reglera blodtrycket, minska vätskeansamlingen och balansera elektrolytnivåerna i kroppen.
• Dialys, en behandling där en maskin tar över njurarnas arbete genom att filtrera bort slaggprodukter och överskottsvätska från blodet. Behandlingen utförs antingen hemodialys eller på sjukhus/dialysenhet flera gånger per vecka.
• Njürtransplantation, där en frisk njure från en donator opereras in. Ett framgångsrikt transplantat kan ge patienten en betydligt bättre livskvalitet än långvarig dialys.

Att leva med njursvikt

Njursvikt är ett allvarligt tillstånd, men med rätt behandling och god uppföljning kan de flesta leva ett aktivt liv. En kombination av läkemedelsbehandling, kostomläggning, regelbundna kontroller och i många fall dialys eller transplantation gör det möjligt att hantera sjukdomen på lång sikt. Att tidigt upptäcka förändringar i njurfunktionen – till exempel genom blod- och urinprov – är avgörande för prognosen.