Den mänskliga kroppen producerar noradrenalin, även känt som NE, i binjurarna. Ämnet fungerar både som hormon och som signalsubstans i nervsystemet. Läkare använder noradrenalin i olika former för att behandla tillstånd som stämningsstörningar och astma. Det kan också ges som så kallad vasopressor – ett läkemedel som drar samman blodkärlen.
När blodkärlen dras ihop ökar trycket i kärlsystemet. Noradrenalin som ges på rätt sätt verkar kärlsammandragande på artärerna, vilket ger en nettoeffekt av högre kärltryck. NE fungerar alltså som vasopressor och höjer farligt lågt blodtryck (hypotoni) hos patienter, vanligtvis i kombination med annan behandling som syftar till att öka blodvolymen.
Hypotoni är ofta ett farligt symtom vid systemiskt inflammatoriskt responssyndrom (SIRS) – en potentiellt livshotande reaktion i hela kroppen där temperatur, andningsfrekvens, hjärtfrekvens och antal vita blodkroppar kan stiga. När SIRS utlöses av en infektion kallas tillståndet sepsis. Dödligheten i sepsis är ett växande problem inom sjukvården världen över. När artärtrycket sjunker till farligt låga nivåer kan läkaren därför besluta att ge noradrenalin.
Vid SIRS och sepsis med hypotoni använder läkare ofta även dopamin. Till skillnad från noradrenalin ökar dopamin främst hjärtindex, det vill säga den blodvolym som pumpas ut från hjärtat per minut, i stället för att direkt påverka kärlens vidgning eller sammandragning.
Både dopamin och noradrenalin har omfattande och till stor del ännu inte helt kartlagda effekter på kroppens olika system. Läkare måste därför noggrant väga riskerna för att undvika oönskade biverkningar. Av detta skäl kan de välja det ena läkemedlet framför det andra beroende på patientens specifika situation – eller kombinera båda för att uppnå bästa möjliga behandlingsresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online