Paradoxala reaktioner på betablockerare

Betablockerare är en vanligt förekommande grupp receptbelagda läkemedel som motverkar kroppens kamp- eller flyktrespons. Läkemedlen ordineras främst till hjärtpatienter och personer med högt blodtryck för att dämpa adrenalins chockverkan på kroppen. Betablockerare används dessutom ofta vid behandling av generaliserat ångestsyndrom, där de verkar på ett sätt som liknar lätta lugnande medel.

Betydelse

Betablockerare är en förkortning av begreppet beta-adrenerga blockatorer. Läkemedlet hindrar binjurehormonerna noradrenalin och adrenalin från att binda till beta-receptorer på nerverna, vilket ger en allmän lugnande effekt på kroppen. I människokroppen finns tre olika kategorier av beta-receptorer.

Funktion

Lätta lugnande medel, liksom betablockerare, kan utlösa paradoxala reaktioner hos de personer som tar dem. Det innebär att läkemedlet kan ge motsatt effekt mot den förväntade. En person som tar läkemedlet kan i stället för att känna sig avslappnad och lugn bli mycket upprörd och ångestfylld, samt förvirrad och desorienterad, förklarar stiftelsen Foundation for Truth in Reality (FTR).

Effekter

Enligt "Physician's Desk Reference" kan starka och oförutsägbara paradoxala reaktioner på lätta lugnande medel visa sig som hallucinationer, muskelkramper, sömnproblem och negativa beteendereaktioner, även om detta är ovanligt, rapporterar FTR.

Att tänka på

Lätta lugnande medel delas ofta ut inom äldre- och sjukvården. Äldre patienter som lider av sömnlöshet kan få lindring en natt eller två, men drabbas därefter av paradoxal vakenhet när läkemedlet ackumuleras i kroppen. Ångestfyllda patienter kan då medicineras ytterligare för att motverka den paradoxala effekten, vilket i värsta fall leder till överdosering. "Textbook of Neuropsychiatry" rapporterar att dessa läkemedel aldrig bör ges rutinmässigt inom äldreomsorgen, annat än under kortare perioder.

Varning

Så tidigt som 1988 utvärderade Susan Golombok vid Institute of Psychiatry i London hur lätta lugnande medel påverkade den kognitiva förmågan hos patienter som använt dessa läkemedel i minst 12 månader. Resultaten visade långvariga nedsättningar i uppmärksamhetsförmåga och visuellt-rumslig skärpa. Patienterna klarade generellt sett inte av att hantera sin vardag på ett tillfredsställande sätt.