Vancomycin är idag ofta den sista utvägen vid behandling av MRSA – en potentiellt livshotande infektion som ibland inte kan behandlas med någon annan antibiotika. MRSA (methicillinresistenta Staphylococcus aureus-bakterier) orsakar infektioner på sjukhus och inom andra vårdmiljöer, till exempel dialyskliniker. Utanför sjukvården kan MRSA orsaka allvarlig lunginflammation och hudinfektioner.
De viktigaste nya behandlingsalternativen vid invasiva MRSA-infektioner är linezolid, daptomycin, tigecyklin samt quinupristin/dalfopristin. Nedan går vi igenom dessa läkemedel och hur de skiljer sig från vancomycin.
Vancomycin (vancomycinhydroklorid) är ett antibiotikum som vanligtvis reserveras för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom MRSA. Eftersom läkemedlet måste ges intravenöst och kan vara skadligt för njurar och hörsel används det främst när andra behandlingar misslyckats. Enligt National Kidney Foundation är vancomycin vanligt förekommande hos patienter som genomgår hemodialys, men användningen kan leda till uppkomsten av resistenta bakterier, bland annat vancomycinresistenta enterokocker (VRE).
Vancomycin används även för att behandla kolit, en tarminflammation orsakad av vissa bakterier som kan uppstå efter antibiotikabehandling. När läkemedlet tas oralt påverkar det endast tarmarna – det dödar inte bakterier eller behandlar infektioner någon annanstans i kroppen.
Linezolid, med handelsnamnet Zyvox, är ett läkemedel godkänt av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av MRSA och andra stafylokockinfektioner. De kliniska resultaten för patienter som behandlas med linezolid är jämförbara med resultaten för vancomycin vid lunginflammation, urinvägsinfektioner, komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner, kirurgiska sårinfektioner samt vissa blodinfektioner.
Linezolid bör endast användas mot infektioner som är kända eller starkt misstänkta att orsakas av bakterier, för att motverka att resistens utvecklas. Läkemedlet kan ges som tablett, oral vätska eller via injektion.
Daptomycin, med handelsnamnet Cubicin, är ett FDA-godkänt antibakteriellt medel som endast verkar mot grampositiva organismer, inklusive högresistenta MRSA-bakterier. Det verkar döda bakterier snabbare än vancomycin. Daptomycin används främst vid behandling av komplicerade hudinfektioner. Den vanligaste biverkningen är muskelsmärta och muskelsvaghet, som normalt försvinner när behandlingen avslutas.
Tigecyklin, med handelsnamnet Tygacil, är ett FDA-godkänt antibiotikum som ges intravenöst för behandling av hud- och tarminfektioner orsakade av bakterier. Till skillnad från vancomycin dödar inte tigecyklin bakterierna utan hindrar dem från att föröka sig.
Bland de vanligaste biverkningarna finns illamående, diarré, kräkningar och huvudvärk.
Quinupristin/dalfopristin, med handelsnamnet Synercid, är en FDA-godkänd kombination av två antibakteriella läkemedel som tillsammans är effektiva vid behandling av infektioner orsakade av MRSA. Läkemedlet ges via injektion. Biverkningar inkluderar illamående, diarré, kräkningar samt led- och muskelsmärta; i sällsynta fall kan bröstsmärta uppträda.
Även om vancomycin länge har betraktats som sista utväg vid MRSA-infektioner finns det idag flera effektiva alternativ. Vilket läkemedel som är lämpligast beror på infektionens typ och svårighetsgrad, patientens hälsotillstånd samt risken för biverkningar och resistensutveckling. Valet av behandling bör alltid göras i samråd med läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online