Har du nyligen upplevt hörselnedsättning eller ett pulserande ljud i örat kan det bero på en glomustumör. Dessa tillväxter är sällan elakartade, men det är viktigt att känna till symtomen och behandlingsalternativen för att kunna fatta ett välgrundat beslut om hur tumören ska hanteras.
Glomustumör är det vardagliga namnet på en tillväxt som medicinskt kallas paragangliom. Det är en långsamt växande knuta med rikligt blodflöde genom sig. Om tumören är begränsad till mellanörat kallas den glomus tympanicum. Glomus jugulare och glomus vagale är tumörer som utgår från området nära halsvenen (vena jugularis) respektive vagusnerven.
Glomustumörer är oftast godartade, men de behöver ofta tas bort eftersom de orsakar besvärande symtom. Några få glomustumörer är elakartade. Dessa växer mycket snabbare och måste avlägsnas omgående.
Det främsta symtomet vid glomus tympanicum är hörselnedsättning. Tumörens massa blockerar ljudledningen så att ljud inte överförs normalt. Du kan även höra ett pulserande ljud, så kallad pulserande tinnitus, som orsakas av blodflödet inom tumören. När tumören växer kan den ge upphov till yrsel. Växer den tillräckligt stort kan den trycka mot ansiktsnerven, vilket i värsta fall kan leda till ansiktsförlamning.
Några få glomustumörer utsöndrar hormoner. Detta kan ge huvudvärk, svettningar, rodnad i ansiktet eller hjärtklappning.
Glomustumörer uppstår när modifierade nervceller, så kallade paraganglier, delar sig onormalt och klumpar ihop sig. Vissa personer har en genetisk benägenhet att utveckla glomustumörer, medan andra tumörer uppträder utan någon genetisk bakgrund. Den senare typen kallas sporadisk glomustumör.
Kvinnor drabbas av glomustumörer oftare än män. De flesta patienter utvecklar tumörerna i 40–50-årsåldern. Dessutom verkar boende på låg höjd över havet gynna utvecklingen av dessa tumörer.
Läkaren kan ofta se glomustumören redan vid undersökning av trumhinnan. Tumören framstår då som en rund, rödaktig knuta, och blodkärlen i området kan vara utvidgade. Vid misstanke om glomustumör beställs en datortomografi (CT) eller magnetkameraundersökning (MRI).
En biopsi är det enda sättet att ställa en helt säker diagnos, men kombinationen av CT/MRI-bilder och synliga tecken ger ett ganska tydligt underlag. Eftersom ingreppet för att ta en biopsi i praktiken liknar den kirurgiska borttagningen av tumören väljer de flesta läkare att avlägsna tumören direkt utan föregående biopsi.
De flesta glomustumörer avlägsnas kirurgiskt. En glomus tympanicum kan ofta tas bort i ett relativt enkelt ingrepp utan sjukhusvistelse. Läkaren lyfter antingen undan trumhinnan för att nå tumören via hörselgången, eller gör ett snitt bakom örat. Sträcker sig tumören längre än mellanörat krävs en mer omfattande operation.
Strålbehandling förgör inte en glomustumör, men den kan hejda dess tillväxt. Läkaren kan därför rekommendera strålbehandling om du har en liten tumör och inte vill genomgå operation. Tänk dock på att ärrvävnad efter strålbehandling kan göra en eventuell senare operation svårare. I vissa fall kan läkaren istället föreslå aktiv övervakning med regelbundna MRI-undersökningar, där man avvaktar och ser om tumören växer innan en operation blir aktuell.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online