Många människor drabbas av symtom på eustakisk tubdysfunktion (ETD) – ofta kallad örontrumpetsdysfunktion – i samband med en bihåleinflammation eller som en följd av kronisk bihåleinflammation. Örontrumpeten förbinder mellanörat med näshålan och svalget och hjälper till att balansera trycket på båda sidor om trumhinnan. När tuben blockeras eller inte öppnas ordentligt kan tryckkänsla, täppa i örat och obehag uppstå.
Tillståndet kan pågå allt från några dagar till flera år. Hos de flesta handlar det dock om en övergående episod som lägger sig inom ungefär en vecka. Efter en infektion kan besvären finnas kvar i några månader, och hos personer med kronisk bihåleinflammation kan symtomen pågå i åratal.
Den första behandlingen går ut på att få öronen att "trycka över", alltså att öppna örontrumpeten och därmed lindra trycket. Det kan uppnås genom att gäspa, svälja, tugga tuggummi eller utföra den så kallade Valsalva-manövern, där man försiktigt blåser med stängd näsa och mun.
Om detta inte hjälper finns andra behandlingsalternativ, bland annat nässköljning med koksaltlösning, antihistaminer vid allergi, avsvällande näsmedel, kortikosteroider eller i svårare fall kirurgi, exempelvis en örontrummetrickning (tympanostomi).
Det är bäst att undvika situationer med stora lufttrycksförändringar under pågående bihåleinflammation, exempelvis flygresor eller dykning. Sådana situationer kan utlösa eller förvärra symtomen på ETD. Att behandla bihåleinflammationen i tid och hålla näshålorna fria kan också minska risken för besvär.
Besvären vid ETD varierar från person till person och kan omfatta:
De flesta får en eller flera episoder av ETD under livet, och dessa varar oftast högst en vecka eller so. Kontakta en specialist, till exempel en ÖNH-läkare, om symtomen varar längre än sex månader eller om de förvärras. En specialist kan undersöka orsaken och erbjuda behandling som ger lindring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online