Tinnitus – upplevelse av ljud utan yttre källa – drabbar 10–15 % av vuxna. Det är ett symtom, inte en sjukdom, med mångfaldiga underliggande orsaker.
Vanliga etiologier
- Bullerskadad hörsel och presbyakusi (åldersrelaterad hörselskada) är främsta bidragsgivare.
- Ototoxiska läkemedel: NSAID, aminoglykosider, cytostatika.
- Mekaniska/strukturella problem: Örvavsväll, temporomandibulära led (TMJ) besvär, eustachiska rörs dysfunktion.
- Vaskulära orsaker: Pulserande tinnitus kan signalera arteriovenös malformation eller venös stenos.
- Neurologiska: Vestibulär schwannom (akustikusneurinom) presenterar oftast med asymmetrisk tinnitus.
Diagnostisk utredning
Omfattande bedömning inkluderar audiometri, tympanometri och neuroimaging (MRI/CT) vid unilateral, pulserande tinnitus eller medföljande neurologiska defekter.
Behandlingsstrategier
- Hörselapparater: Förstärkning minskar central auditiv gain, ofta dämpar tinnitus.
- Ljudterapi: Maskering, notchad musik, anpassade ljudgeneratorer.
- Kognitiv beteendeterapi (KBT): Hanterar lidande, ångest och katastroftankar.
- Behandla underliggande orsaker: Örvavsborttagning, TMJ-behandling, vaskulär intervention.
- Farmakoterapi: Inget FDA-godkänt läkemedel finns; undvik ototoxiner.
De flesta individer vanar sig av med tiden. Persistirande, besvärande tinnitus motiverar remiss till audiolog och öron-näs-hals-specialist för skräddarsydd hantering.
