
Det karakteristiska "lub"-ljudet från hjärtat, även känt som det första hjärtljudet, orsakas främst av att mitralisklaffen (den vänstra förmakskammarklaffen) och trikuspidalisklaffen (den högra förmakskammarklaffen) stängs i början av systolen. Så här genereras ljudet:
Under systolen drar sig hjärtats kammare ihop, vilket gör att trycket inuti dem stiger kraftigt.
Det ökade trycket i kamrarna tvingar mitralis- och trikuspidalisklaffarna att stängas för att förhindra att blod strömmar tillbaka (regurgitation) till förmaken.
Den plötsliga stängningen av klaffarna skapar turbulens i blodet som rusar framåt mot aortan (från vänster kammare) och lungartären (från höger kammare). Det turbulenta blodflödet och de därmed följande vibrationerna får klaffvävnaderna och omgivande hjärtstrukturer att vibrera.
Hjärtats kammare, särskilt vänster kammare, fungerar som resonansrum som förstärker och överför vibrationerna.
Vibrationerna leds vidare genom hjärtmuskeln, blodet och de omgivande vävnaderna. Ljudet från vänster kammare hörs bäst vid hjärtspetsen, medan ljudet från höger kammare hörs bäst vid hjärtbasen nära bröstbenet.
Dessa vibrationer uppfattas av det mänskliga örat som det låga, dova "lub"-ljudet.
Det är viktigt att komma ihåg att även om "lub"-ljudet främst orsakas av klaffstängningen, bidrar även andra faktorer – såsom klaffarnas spänning och elasticitet samt blodvolymen i kamrarna – till ljudets karaktär och styrka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online