Infraljud har betydligt längre våglängder än ultraljud. Detta beror på ett grundläggande fysikaliskt samband: ju lägre frekvens en ljudvåg har, desto längre blir dess våglängd.
Infraljud definieras som ljudvågor med en frekvens under 20 Hz – alltså under den nivå som det mänskliga örat kan uppfatta. Eftersom frekvensen är så låg blir våglängderna mycket stora. Vid exempelvis 20 Hz är våglängden cirka 17 meter i luft, och vid ännu lägre frekvenser kan den uppgå till hundratals meter.
Ultraljud är motsatsen: ljudvågor med en frekvens över 20 000 Hz (20 kHz), vilket ligger över vad människan hör. Den höga frekvensen gör att våglängderna blir mycket korta – vid 20 000 Hz är våglängden endast cirka 1,7 centimeter, och vid högre frekvenser ännu mindre.
Slutsatsen är tydlig: infraljud har alltid längre våglängder än ultraljud. Infraljudets låga frekvenser ger långa, utbredda vågor som kan färdas långa sträckor utan att dämpas nämnvärt, medan ultraljudets höga frekvenser ger korta, täta vågor som används bland annat inom medicinsk bildtagning, sonar och industriell rengöring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online