Frostbitning uppstår när kroppen utsätts för låga temperaturer eller kalla och fuktiga förhållanden under en längre tid. Även vindkyla spelar en viktig roll – vinden får huden att frysa snabbare, vilket innebär att fryspunkten kan variera från person till person.
Långvarig exponering för temperaturer på eller under 0 °C (32 °F) kan orsaka frostbitning. Kapillärerna i extremiteterna börjar då vidga sig och dras samman, vilket begränsar blodcirkulationen och syretillförseln till vävnaderna.
De kroppsdelar som oftast drabbas är fingrar, tår, öron och näsa. Skador på vävnader till följd av svår frostbitning blir permanenta, eftersom blodcirkulationen i området helt upphör.
Hur allvarlig frostbitningen blir beror i hög grad på hur länge kroppen utsatts för kylan. Frostbitning är vanligast hos vuxna i åldern 30 till 49 år.
Det första tecknet på frostbitning är ofta domningar i den drabbade kroppsdelen. Efter längre exponering ser vävnaderna vita och vaxartade ut. Med tiden kan de utveckla en svart missfärgning, vilket tyder på att vävnaderna har dött.
Drabbade områden ska alltid värmas upp gradvis. Gnugga aldrig ett frostbitet område och utsätt det aldrig för stark värme. Personer som drabbats av frostbitning bör omedelbart uppsöka läkare för att bedöma hur omfattande vävnadsskadan är.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online