Strålning är ett begrepp som beskriver processen då atomer joniseras, det vill säga när elektroner lossnar från atomerna. Inom sjukvården används joniserande strålning i stor utsträckning vid behandling av tumörer och cancersjukdomar, en metod som kallas strålbehandling eller radioterapi. Även om behandlingen ofta lyckas minska eller helt eliminera cancerceller, är den en potentiellt farlig form av terapi på grund av de många strålningsinducerade biverkningar som ofta följer med den.
Vävnadsskador orsakade av strålning uppstår på molekylnivå. Strålningen kan skada eller förstöra vävnad genom en process som kallas jonisering, där elektroner som delas mellan molekylära bindningar i vävnaden slås loss. Detta bryter de molekylära bindningarna och gör att vävnaden sönderfaller. Konsekvenserna kan vara allvarliga, exempelvis öppna sår på huden eller skador på inre organ. Samtidigt kan strålning också gynna kroppen genom att förstöra cancerös vävnad.
Illamående är vanligt hos patienter som genomgått strålbehandling. Besvären kan variera från lätt obehag till akuta kräkningar och brukar uppträda två till flera timmar efter behandlingstillfället. De flesta patienter vänjer sig gradvis vid behandlingen och upplever med tiden allt mindre illamående.
Strålning irriterar och inflammerar slemhinnor när den riktas mot mun, näsa, tarm, ändtarm, matstrupen, magsäck eller annan mjuk vävnad. Beroende på var strålningen ges kan personen drabbas av diarré, magkrampar, hosta, heshet, smärta vid urinering eller liknande symtom. Vid strålningsexponering tenderar slemhinnorna att torka ut och utveckla en tunn hinna som liknar död, fjällig hud. Den sitter oftast kvar tills den underliggande vävnaden har läkt.
Håravfall är en vanlig konsekvens av strålningsexponering, men det sker endast på den kroppsdel som bestrålas. Skallighet uppstår alltså inte om strålningen ges till ett område under huvudet, exempelvis magen.
Trötthet är kanske den vanligaste biverkningen av strålbehandling. Den kännetecknas av starka känslor av utmattning och energibrist. Tröttheten lindras inte av sömn och kan pågå i flera månader åt gången.
Flera effekter kan uppträda veckor eller till och med år efter strålningsexponering. Ärrbildning i blodkärl eller bindväv kan ibland leda till attrofi och försämrad blodcirkulation. En person som exponerats för strålning har dessutom en högre risk för genetiska mutationer, vilket ofta påverkar överföringen av kromosomer till barn. Leukemi, en cancerform som angriper benmärgen, kan också uppstå eftersom strålning försvagar och skadar benvävnad. Risken för att insjukna i eller få ett återfall av leukemi är dock mycket liten.
Patienter som ska genomgå eller redan genomgår strålbehandling bör alltid diskutera möjliga biverkningar med sitt vårdteam, så att symtom kan hanteras i tid och behandlingen kan anpassas efter individuella behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online