Njurarna spelar en avgörande roll i kroppen genom att filtrera joner, glukos och proteiner. Under normala förhållanden återabsorberar njurarna det mesta av natrium, kalium, kalcium och fosfat. Vid njursvikt blir filtreringsprocessen övermäktig för njuren, och många joner återabsorberas inte tillbaka i kroppen. Detta kan leda till en rad olika medicinska tillstånd.
Glukos filtreras från blodet via njurarna och återabsorberas sedan med hjälp av transportproteiner. Dessa proteiner har dock en begränsad kapacitet, vilket innebär att njuren endast kan återabsorbera en viss mängd glukos – cirka 200 mg/dL. När transportproteinerna är mättade utsöndras överskottet av glukos i urinen.
Diabetes kan skada njurarnas filtersystem och göra det svårare för dem att återabsorbera andra viktiga joner, vilket i förlängningen kan bidra till utvecklingen av njursvikt.
Natrium och kalium rör sig in och ut ur cellerna i motsatta riktningar. Beroende på hur väl hydrerad en person är och om blodtrycket är normalt, reglerar natrium-kalium-pumpen i njuren vätskebalansen för att upprätthålla ett stabilt blodtryck i hela kroppen.
Natrium och jod transporteras in i cellen i samma riktning via en kanalproteinväg. Hur mycket jod som filtreras beror bland annat på om personen lider av hypotyreos eller hypertyreos. Vid njursvikt hamnar natrium-, kalium- och jodjonerna i obalans, vilket kan leda till högt blodtryck, binjuresjukdomar och hjärtproblem.
Vissa joner, som kalcium, fosfat och magnesium, tas upp via matsmältningssystemet, medan resterande mängder filtreras i njurarna för att därefter återabsorberas i kroppen. Upptaget av kalcium och fosfat styrs av bisköldkörtelns hormon, parathormon.
Vid njursvikt kan kalcium och fosfat läcka ut i urinen, vilket med tiden kan orsaka skelettskador. Njursvikt påverkar även magnesiumbalansen och kan leda till hjärtarytmier samt neuromuskulära besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online