En blåskatarr, även kallad cystit, uppstår när blåsan blir inflammerad till följd av en infektion. Tillståndet är mycket vanligt hos kvinnor och utvecklas oftast i åldern 20 till 50 år. Enligt National Kidney Foundation drabbas så många som en av fem kvinnor av blåskatarr någon gång under livet, och nästan 80 procent av dessa kvinnor får mer än en infektion. De typiska symtomen är smärta och sveda vid urinering, och behandlingen består vanligtvis av antibiotika i kombination med receptfria smärtstillande läkemedel.
Virus och svampar kan orsaka cystit i sällsynta fall, men de flesta blåskatarrer beror på en infektion med bakterier. Bakterien Escherichia coli, som finns naturligt i tarmen, står för cirka 90 procent av alla fall.
Flera faktorer ökar risken att utveckla blåskatarr:
Enligt National Institutes of Health är även sexuellt umgänge, vätskebrist, stillasittande livsstil, diabetes, hiv och tarminkontinens kopplade till en ökad risk. Hos män beror blåskatarr oftast på en bakteriell prostatainfektion som sprider sig vidare till blåsan.
De två främsta symtomen på blåskatarr är ett frekvent och akut behov av att urinera samt sveda eller smärta i samband med urinering. Feber är ovanligt vid en begränsad blåsinfektion. Många upplever också tryck eller värk i ländryggen och i området strax ovanför blygdbenet.
I vissa fall kan urinen se grumlig ut eller innehålla synligt blod. Symtomen utvecklas ofta över några timmar eller dagar, och de kan i vissa fall försvinna av sig själva utan behandling.
Läkare ställer ofta diagnosen blåskatarr enbart utifrån de fysiska symtomen. För att bekräfta diagnosen samlas ett urinprov in – gärna ett så kallat renupptaget prov från mittstrålen – som analyseras för förekomst av bakterier.
Vissa läkare använder snabbteststickor för att kontrollera halterna av nitriter och leukocytesteraras, två ämnen som normalt inte finns i urinen. Urinprovet kan också skickas till ett laboratorium för en mer omfattande analys, där man bland annat undersöker förekomsten av vita och röda blodkroppar samt identifierar vilken specifik bakterie som orsakat infektionen.
Blåskatarr behandlas nästan alltid med antibiotika. Dosering och behandlingstid anpassas efter patientens allmänna hälsa och hur svåra symtomen är. Läkemedel som tolterodin och oxybutynin kan användas för att lindra smärtsamma urinsymtom, och antiinflammatoriska läkemedel kan hjälpa mot tryckkänsla och besvär i buken.
Eventuella underliggande sjukdomar måste alltid behandlas för att förhindra återfall. Om det finns strukturella avvikelser i urinvägarna kan en operation bli nödvändig.
Personer som drabbas av återkommande blåskatarr kan få låga doser antibiotika som förebyggande behandling, vanligtvis tre gånger per vecka. När låga östrogennivåer ligger bakom frekventa infektioner kan östrogenkräm appliceras på slidan och vulva för att balansera hormonhalterna.
Flera enkla vanor kan dessutom minska risken för infektion:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online