Interstitiell cystit är en kronisk och smärtsam inflammatorisk sjukdom i urinblåsan. Tillståndet kännetecknas av täta och starka urinträngningar samt måttlig till svår smärta när blåsan börjar fyllas, när urinering skjuts upp, efter intag av livsmedel som irriterar blåsan samt i samband med fysisk ansträngning eller känslomässig stress. Många patienter har även en nedsatt blåskapacitet och så kallade glomerulationer – små öppna sår på blåsans insida.
De behandlingsalternativ som beskrivs här bygger bland annat på riktlinjer från National Kidney & Urologic Diseases Information Clearinghouse (NKUDIC).
Sur urin kan öka smärtan hos vissa personer, vilket gör att en kost med låg syrahalt kan ge lindring. Livsmedel med hög syrahalt inkluderar fermenterade eller lagrade produkter (ost, yoghurt, gräddfil och kärnmjölk), kryddor, choklad, kött, fågel och fisk (särskilt inälvsmat och ägg), majs, bönor samt frukter som plommon och tranbär.
Undvik alkoholhaltiga drycker och drycker som innehåller koffein (cola, te och kaffe), eftersom dessa kan irritera blåsan. Rökning kan dessutom öka blåsirritationen och smärtan, så det är klokt att sluta röka.
Blåsträning kan hjälpa dig att öka blåskapaciteten. Metoden innebär schemalagd urinering där tiden mellan toalettbesöken successivt förlängs för att töja ut blåsan och minska både trängningar och täthet.
Eftersom orsakerna till interstitiell cystit inte är helt klarlagda och symtomen varierar mellan individer kan du behöva pröva flera olika behandlingar innan du hittar den som fungerar bäst för dig.
TENS använder små elektriska impulser mot nerverna för att minska smärta. Specialelektroder placeras på ryggen, på nedre delen av buken eller inuti slidan, och behandlingen utförs två gånger dagligen. Om smärtan är svår och svarar bra på TENS kan en permanent nervstimuleringsapparat implanteras under huden. Alternativa behandlingsformer som akupunktur och avslappningstekniker kan också prövas som komplement.
Vid diagnostisk utredning spänns blåsan ut genom överfyllnad med vätska, vilket i sig kan ge symtomlindring för vissa personer. Vid blåsinstillation förs en kateter (plastslang) in i blåsan som fylls med medicinerad vätska (dimetylsulfoxid, DMSO). Vätskan stannar kvar i cirka 15 minuter och töms sedan genom urinering. Behandlingen ges vanligtvis en till två gånger per vecka i upp till åtta veckor, med upprepade kurser vid behov för att kontrollera smärtan. Om DMSO-instillation minskar din smärta kan du lära dig att utföra instillationen själv hemma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online