1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Ringormens ursprung – från misstänkt mask till svampinfektion

När ringorm först beskrevs trodde läkarna att sjukdomen orsakades av en liten mask – därav det traditionella namnet "ringorm". I dag vet vi bättre: ringorm är i själva verket en svampinfektion som ofta syns som en ringformad, rodnad fläck på det drabbade hudområdet. Ibland visar sig infektionen istället som utslag. Även om ringorm är mycket smittsam finns det flera effektiva sätt att behandla den.

Ursprung

Ringorm kan spåras tillbaka till 1800-talet, då kunskapen om sjukdomen var begränsad – både om vad som orsakade den och hur den skulle behandlas. Det mesta läkarna visste var att den var starkt smittsam. För att hejda spridningen isolerade de smittade personerna. Ringorm var särskilt vanligt bland fattiga människor, vilket då ofta antogs bero på bristfällig hygien och undernäring.

Trots att de första ringormarterna upptäcktes redan på 1840-talet påbörjades inga seriösa studier förrän på 1940-talet, då amerikanska soldater smittades under andra världskriget medan de var stationerade i det fuktiga klimatet i södra Stilla havet.

Orsaker

Flera olika svampar, så kallade dermatofyter, kan orsaka ringorm. Dessa svampar livnär sig på keratin – ett protein som finns i hudens översta lager samt i naglar och hår. Vissa varianter lever dessutom på djur och i jord.

Eftersom svampar trivs i fuktiga miljöer återfinns infektionen ofta i hudveck, exempelvis i ljumsken eller mellan tårna. Att spåra smittans ursprung är ofta svårt eftersom ringorm kan spridas från människa till människa, från djur till människa och från jord till människa. Redan vid en enkel beröring av ett smittat djur kan du bli smittad.

Symtom

Ringorm visar sig ofta som kliande utslag eller som en ljusare eller mörkare ringformad fläck på huden. Huden kan bli torr och fjällig eller fuktig med öppna sår. Symtomen varierar beroende på var på kroppen infektionen sitter. Ljumsksvamp och fotsvamp är två vanliga former av ringorm. Infektionen kan även uppstå på händer, naglar, armar, ben, ansikte, nacke och hårbotten.

Behandling

Ringorm behandlas oftast med en svampdödande kräm som appliceras lokalt på det drabbade området. Följ alltid anvisningarna på förpackningen eller de råd din läkare har gett dig. Fungerar inte krämen kan läkaren ordinera svampdödande läkemedel i tablettform för att bekämpa och döda svampen. Behandlas infektionen inte kan den blåsa upp och bli bakteriellt infekterad, vilket kräver ytterligare behandling med antibiotika.

Förebyggande åtgärder

Du kan minska risken att smittas av ringorm genom att:

  • Bära tofflor eller badskor i omklädningsrum och vid gemensamma duschar
  • Duscha efter direkt hudkontakt med andra personer
  • Undvika att använda andras kammar och hårborstar
  • Byta strumpor och underkläder ofta
  • Torka dig noggrant efter dusch
  • Låta veterinären undersöka ditt husdjur för ringorm, särskilt om du upptäcker kalfläckar i pälsen

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online