Påståendet att förfrysning skulle vara en konsekvens av kroppens försök att behålla sin kärntemperatur är felaktigt. Förfrysning är ett medicinskt tillstånd som uppstår när kroppsvävnad faktiskt fryser, vanligtvis till följd av exponering för extremt kalla temperaturer under en längre tid.
Förfrysning drabbar oftast de kroppsdelar som ligger längst bort från kroppens kärna och som har sämre blodcirkulation, exempelvis:
Det finns visserligen ett samband mellan kroppens temperaturreglering och förfrysning, men det fungerar inte som ett skyddande svar. När kroppen utsätts för kyla drar blodkärlen ihop sig (vasokonstriktion) för att prioritera blodflödet till de vitala organen i kroppens kärna. Detta innebär dock att blodflödet till extremiteterna minskar kraftigt.
Just denna minskade cirkulation gör att vävnaderna i fingrar, tår och ansikte blir extra sårbara för frysning. Förfrysningen är alltså inte ett medvetet eller avsiktligt skydd från kroppen – den är snarare en olycklig biverkning av kroppens naturliga försök att överleva i kyla.
Medan kroppens kärntemperatur kan påverkas av extrema temperaturer, är förfrysning inte ett skyddande svar för att bevara värmen. Istället uppstår förfrysning när blodflödet till extremiteterna reduceras så mycket att vävnaderna börjar frysa. Att klä sig varmt, hålla sig torr och söka skydd vid låga temperaturer är därför avgörande för att förebygga skadan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online