West Nile-feber orsakas av ett virus, inte av bakterier. Det betyder att antibiotika saknar effekt mot sjukdomen, eftersom antibiotika endast verkar på bakteriella infektioner. Behandling av West Nile-feber är därför i första hand symtomlindrande, exempelvis med vätska, vila och febernedsättande läkemedel vid behov.
West Nile-virus är ett enkelsträngat RNA-virus med positiv polaritet som tillhör familjen Flaviviridae och släktet Flavivirus. I samma släkte återfinns flera välkända virus, bland annat denguevirus, gula febern-viruset och zikavirus.
Viruset överförs framför allt till människor genom bett från infekterade myggor. Fåglar fungerar som naturlig reservoar för viruset, medan myggor fungerar som smittbärare mellan fåglar och människor. Sjukdomen förekommer i stora delar av världen, inklusive delar av Europa, Afrika, Mellanöstern, Asien och Nordamerika.
De flesta som smittas får inga eller endast lindriga symtom, såsom feber, huvudvärk och muskelvärk. En mindre andel drabbas dock av allvarlig, neuroinvasiv sjukdom, till exempel hjärninflammation (encefalit) eller hjärnhinneinflammation (meningit), vilket kan kräva vård på sjukhus. Äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar löper störst risk för svår sjukdom.
Eftersom det ännu inte finns något godkänt vaccin mot West Nile-virus för människor är det viktigaste skyddet att undvika myggbett – exempelvis genom att använda myggmedel, bära täckande kläder och använda myggnät i områden där viruset förekommer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online